Le meravigliose avventure della Paperita

Här raftade vi i Buller River.

Magiskt; Lake Tekapos turkosa vatten.

Just nu befinner vi oss i Johur i Malaysia på ett hotell som heter Puteri Pacific. Jag skulle kommit hem den 16:e april klockan 10.30 på morgonen, men den 15:e april blev jag strandad i Singapore. Som tur var kom Alma också till Singapore några timmar efter mig; ganska skönt att slippa vara helt ensam. Resten av klassen sitter strandad i Hong Kong, en i Bryssel och två i Abu Dabi. Jag kom fram till Singapore klockan 21.45 lokal tid den 15:e april, och då var första budet att flyget var försenat p.g.a. vulkanen och skulle istället gå klockan ett. Då trodde jag såklart att de menade ett på natten, men de menade 13.00 nästa dag. Yes. Vi fick äta på tre olika restauranter och caféer, och det hela fungerade ganska bra. Alma kom som sagt lite senare och när vi hittat varandra gick vi och hämtade varsin filt och la oss på golvet för att sova. Nästa dag var det kaos. Vi sprang mellan terminal 1 och terminal 2 för vidare information, men summan av kardemumman var alltid att det inte fanns några hotell och att flyget var uppskjutet 12, 24 och 36 timmar. Till slut hade Qantas lyckats få fram ett hotell i staden. Vi fick åka taxi som hotellet fick betala, himla bra. Vår taxichaufför var jättetrevlig, och det var nog första riktiga kulturturismen sen vi kom till Nya Zeeland! (Ganska ironiskt eftersom det var just internationell kulturturism vi pluggade i Nya Zeeland!) Han berättade om Singapore, kulturerna som finns, språk, politik, skolsystemet, etc. Väl på hotellet åt vi i restauranten och sedan gick vi till sängs, supertrötta. 20.00 sov vi redan! Dagen därpå åkte vi med hotellets shuttle in till centrum där vi tog en tur med hop-on hop-off, bra sätt att ta sig till de viktigaste delarna av staden på. Vi var bland annat i Little India, vi såg världens största pariserhjul…blablabla. Singapore helt enkelt. Det är fruktansvärt varmt i Singapore, och varje dag kommer ett litet monsunregn och blixtar och dunder. Den 18:e april åkte vi också in till centrum och gick på Singapore’s National Museum och såg en utställning om shoppingpåsar! Kul! Singapore är verkligen bara shopping!!! Det finns hundra miljoner malls och ganska exklusiva sådana. På gatorna springer massa snygga indiska/kinesiska/malaysiska/euroasiatiska tjejer, välklädda och välkammade. Det officiella språket är engelska, med en asiatisk twist som inte alltid är så lätt att förstå. Människorna är jättetrevliga och säger hellre ja än nej, även innan de egentligen har förstått vad man sagt.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi reda på att Qantas redan hade gjort mer än de var tvungna till, och att då årets största mässa skulle hållas veckan som skulle börja, så skulle vi troligtvis inte ha något hotell…eller boende överhuvudtaget. Vi somnade vid 22.00 den 18:e april, säkra på att allt kommer att lösa sig…(men lite oroliga ändå.) Två timmar senare vaknade jag och gick upp för att gå på toa och fick se ett nytt meddelande under dörren… Där stod följande: ”Please be informed that arrengements have been made to check out from hotel at 10.00 am. (ÅH NEJ!) Bus will pick you up at 10.30 am from hotel to Malaysia. (VÄNTA LITE NU..? LÄS IGEN…) Please carry pass port with you and do not place it in luggage. Thank you.”

Jag var tvungen att väcka Alma och vi höll på att skratta ihjäl oss. Det verkade ju inte klokt! Den 19:e april blev en enda lång väntan. Det blev inte klockan 10.30 utan ungefär 17.00 lämnade bussen hotellet. Pass, stämplar, regler, lagar (de har dödsstraff och kroppsstraff i Malaysia), tull, etc. Vi kom fram till hotellet vid 20.00 och då visade det sig att det inte fanns tillräckligt med rum (vi var tre bussar) så då fick vi släpa tillbaka allt bagage till nya bussar och åka iväg och leta efter ett nytt. Det blev lite lyxigare än det förra, bra tycker jag… J Damen från Qantas har varit jättebra och hjälpsam; hon är värd en liten blomma. Jag är verkligen tacksam för att vi har någonstans att bo och att de ger oss mat och dryck; det kunde varit mycket värre... Folk sitter fortfarande på flygplatser runt om i världen och sover på golvet; det är inte kul.

Den här bilden tog jag i morse från vårt hotellrumsfönster på 15:e våningen. Mysig liten by va?

Nu ar vi pa Nordon, Tina, Clara och jag. Just nu sitter vi pa vart hostel i Rotorua, dar det luktar ruttna agg (svavel). Gottigott! Resan borjade med att vi i mandags morse tog bussen till Picton for att sedan ta farjan darifran till Wellington. I huvudstaden stannade vi tva natter, och dar utforskade vi stadens gator och torg samt gick till det beromda museet Te Papa. Efter Wellington akte vi till ett litet stalle som heter Turangi dar vi ocksa spenderade tva natter. Turangi ligger vid nationalparken Tongariro dar vi var uppe och vandrade bland vulkanerna. Tyvarr gjorde vadret sa att vi inte kunde vandra den langa turen pa atta timmar (det blaste 50-60 m/sec och regnade, aven om det sprack upp senare pa dagen). Hur som helst fick vi en jatteharlig promenad med fantastiska vyer. En av vulkanerna ar den som ar Mordor i Sagan om Ringen.

Efter Turangi fortsatte vi med bussen till Rotorua dar vi ar nu. Som sagt luktar det helt galet har, men vi kande med en gang att det fanns liv och rorelse och en energi som vi saknat pa de andra platserna vi besokt. Pa tal om energier sa var vi pa the Jade Factory idag, och jag fick med mig en symbol som heter Manaia... Han har ett fagelhuvud, manniskokropp och fiskstjart, och han beskyddar mig fran ondska.

Imorgon bar det av till Coromandel och stranderna pa ostkusten. Det blir en 6 timmars lang bussfard igen, men det ar harligt att aka buss tycker jag...vi far ju se sa mycket, och sa far jag tid till att tanka och smalta allt vi sett och varit med om.

Vi har traffat ganska mycket lustiga och trevliga manniskor pa var resa. I gar kvall nar vi stod och tittade ut over sjon har i Rotorua kom det fram en dam och fragade om hon skulle ta kort pa oss tre tillsammans. Snallt! Sedan undrade hon om vi kunde maorihistorien om on i sjon; det hade vi inte, da ropade hon pa sin man som satt 50 m ifran oss, och pa hennes komando borjade han beratta! Inte 'hej' eller 'vilka ar ni' eller nat! Det var ett trevligt par som vi stod och pratade med ett tag. Imorse hande en annan lustig grej; vi var pa vag till den bubblande leran i parken har i Rotorua, nar en man kom fram och sa 'Do you know what the doctors reckon'? That women fart more than men do! It's not a nice thing to talk about, but even the Queen does it!' Vi maste sett ut som tre fagelholkar; mannen fortsatte med sitt och vi gick darifran. Nar vi sedan forstod vad han hade sagt dog vi nastan av skratt. Det var nog resans konstigaste mote hittills!

Nu ska vi ga och ata lite kvallsmat och forbereda fardkosten infor morgondagen. Jag har hort att det ar tokigt mycket sno hemma i Sverige, mysigt!!! Hoppas att ni har det superbra i vinterlandet. Massa kramar till er alla!

Gunilla, Emil, Tina, Sara och jag åkte till Golden Bay på lördagen. Vilken mysig resa! Just nu kan jag inte namnen på alla fantastiska platser vi var på, men jag vet i alla fall att vi var på Pu Pu Springs som ska a världens klaraste vatten, Farewell Spit och Cape Farewell och vandrade över fårbebodda berg och sanddynor och badade på en av världens tio-i-topp vackraste stränder. (Enligt vem kan man ju undra, men så är det.) Vi sov i en liten stuga på stranden; ingen flashig bungalow direkt, men mysigt hade vi det! Vi fnissade som barnungar till klockan tre på natten..!

På söndagen åkte vi till Onekaka och åt på Mussels Inn, jättegod fisk och härlig stämning med liveband och allt. Den öppna elden gjorde att sandflugorna (som är tvåhundraåttiosex gånger värre än myggor) höll sig lite lugnare.

Idag var vi och badade på en strand i Kai Teri Teri. Det fanns ett parti som var jätteströmt och där åkte folk (ungefär tubing, fast utan innerslang liksom) och det gjorde vi också såklart; jättekul ända tills jag och Sara åkte in i en sten och jag skadade handen, buhuuu stackars mig! Nejdå, men det kändes lite läskigt att det inte fanns en skylt eller nåt där; barn i alla åldrar åkte ju där också.

Folk är sååå lååångsammaaa här. Verkligen! Imorse åt vi frukost på ett jättemysigt ställe, men först fick vi reda på att allt skulle kosta 15% mer för att det var public holiday, och sen tog det fruktansvärt lång tid innan vi fick frukosten... Efter ungefär 20 min fick vi våra kaffe och juice, efter ytterligare 20 min fick jag min hemmagjorda musli och yoghurt och efter en kvart till fick alla sina pannkakor! Då sa jag till att det hade ju varit roligt att få äta alla tillsammans och dricka samtidigt som man äter! "I'm not really the person to complain to, I'm from the States, so..." Ok, hon är från USA...då kan hon inte ta emot klagomål? Så sa hon "prata med dem i köket i så fall". Nepp, folk vill inte gärna göra "rätt" här eller vad man ska säga. Men men, allt var gott och vi är ju på semester så va' fasen.

Imorgon ska vi planera nästa trip med skolan; det blir till nationalparken Abel Tasman, där vi ska paddla och vandra. Jag tror vi kommer hem på fredag, och nu ska vi nog sova i tält eller vindskydd... Campartjej, nej. Fast det ska bli skoj.

Nattinatti!