Sötvattensdroppar
Idag har jag försökt sortera ut lite bilder från praktiken i Ecuador. Vi har kanske...2000 kort? Fler? Jag vet inte faktiskt, men det är väldigt svårt att välja ut de som ska få representera vår upplevelse.
Lo que yo siento por ti es amor
Ganas que me hacen útil el corazón
Droga que me hace inmune ante el dolor
Gotas de agua dulce rayo de sol
När jag sitter och bläddrar igenom korten så kommer allt tillbaka till mig. En händelse jag minns särskillt idag, (vet inte varför) är när Henry hade ordnat med grillning i fasterns hus utanför Quito. Vi hade ingen elektricitet så herrarna i huset fixade fram en glödlampa, kavlade av några kablar från en ledning utanför huset och hängde på glödlampan och så sprakade till lite och tadaaa, e luce fu. :)
Senare på kvällen togs gitarren fram och det blev dans och sång och gitarrspel. Vicky, Cristians brors fru, sjöng så fantastiskt vackert... En sång som hon sjön och som jag speciellt kommer ihåg är "Alma, corazon y vida", en peruansk gammal folklore. Tyvärr hittar jag ingen bra version på youtube, men den är verkligen både alma y corazon.
Min knäppisbror är i Ecuador å har det gött nu, hur är det möööjligt?! Puss!!! :)
Jag är sååå...
"Handen som gungar vaggan"
Mohahaaa.
Nu minsann, nu vänder det!
Hallååå jag är hungrig! Ja, jättehungrig, men vi har inte så mycket mat hemma. Dumt. Pengarna har inte kommit än heller, vilket också är lite dumt. Det fina är att Cristian nu faktiskt ska få studiemedel, wohooo! Det ni! För vi har levt två vuxna människor på ett studiemedel i över ett år! Nästan två, japp så är det faktiskt när jag tänker efter...
Varför då egentligen? Jo för Cristian är inte svensk medborgare, vilket jag är helt med på. Han har uppehållstillstånd, permanent tillochmed eftersom vi har varit tillsammans i snart 6 år och bott tillsammans i Italien 2 år. Så det är superbra, inte ens i Italien hade han permanent uppehållstillstånd utan fick söka nytt varje år. (Segt!)
Hur som helst så har han pluggat svenska och är färdig med SFI; nu läser han svenska som andraspråk, samhällskunskap, matte och engelska. Bra va? Å nu ska han alltså äntligen få studiemedel, wohooo! Fatta våran lättnad!
I två år har vi delat på 7000 kr i månaden, å vår lägenhet kostar ca. 3000/mån. Det går faktiskt, och vi har väl inte klagat mer än nödvändigt...bara då och då som till exempel de gångerna Cristian har försökt få jobb och på hela tre jobb blivit lurad på lönen... Tillexempel har nattklubben på ett visst ställe i Mariestad fortfarande inte betalat det som de ska för att han jobbade där i vintras. När vi gick till arbetsförmedlingen här i Lidköping så sa handledaren som lösning på problemet att "Cristian får söka jobb hos seriösa arbetsgivare"! (Varför hade vi inte tänkt på deeet?!) Å då är det så här mina damer och herrar, att jobben hittade han på www.ams.se!
Men; det är svårt att få jobb just nu. För alla. Å jag tror inte att vi har blivit särskilt utsatta för att Cristian är ecuadorian, eller något i den stilen, nej; bara att vi har haft lite otur. En prövning, ohyes det har varit en prövning, som vi har tagit oss igenom braaa!!! 
Lemon Tree i Quito.
Jag regnar
Jag och Cristian har just sett Revolutionary Road med Lenoardo di Caprio och Kate Winslet. Om det finns feel-good-filmer så är det här en feel-bad-film. Bra skådespelare, bra regi, men jobbig. Får mig att regna.
Vad är temat? Vad ska vi känna när vi ser den här? Någon som känner nåt?
Jag känner bly, grått, tungt, jobbigt.
Allvaret...
Nu är jag tillbaka i Lidköping igen, i lilla lägenheten. Den har saknats i sommar faktiskt! Kanske inte Lidköping så mycket, men vår lilla lya... Våra hyresgäster lämnade den i väldigt bra skick, rent och fint precis som vi lämnade den! Jag var lite orolig att det skulle vara halvdant gjort, men icke, så tack tack! Tyvärr upptäckte vi igår kväll att de har böjt persiennerna i vardagsrummet, och att de inte använt sig av skärbrädorna som vi faktiskt har! Vår svarta fina diskbänk (heter det laminat?) har nu små skärsår som inte läker av sig själva, vilket är tråkigt. :S
Nu blir det gott kaffe och examensarbetesjobb.
Filmmys i soffan
Trångt och mysigt!
Jag har nog lite feber och ska gå å lägga mig. Kanske läsa lite, det är gött.
Examensarbetestorka!
Eller torka kläder, som de gjorde här på ön Taquile i Titikakasjön i Peru. Vackra färger.
Min vän Annispannis har skapat en ny blogg på www.ceciliacharlotta.blogg.se där jag kan riktigt kontrollera henne i vad hon håller på med egentligen!
Nu vill jag plugga, pepp pepp!
Utsläpp
Mmm. Jag tycker att det är superbra det där, men det skulle vara intressant att veta hur stor omsättning företaget har! Vill du betala 300 kr extra eller inte när du flyger? Vill jag det? Problemet är att om det där extra pålägget bara hade funnits där så hade man sluppit fundera så mycket. När vi lämnade Ecuador och Peru skulle vi betala mellan 30 och 40 dollar i utreseskatt. Va?! Tokigt tyckte jag först, men sen när jag funderade på det tyckte jag att pengarna som staten fick in där ändå var från fickor vars ägare uppenbarligen har råd med att resa... Det är ju bra! Ehhh vad ville jag ha sagt med detta? Hmmm...jo; det är ju inte så himla kul att behöva betala extra när man redan har betalat en flygbiljett för 10.000 t.ex., men hade biljetten kostat 10.300 så hade man ju inte ens funderat på det!
Nu blir det kaffe.
Hemma i Sverige!
Just nu sitter jag hos Annispannis och väntar på att hon och Cristian ska komma tillbaka med film och chips och hårfärg till henne. Det blir En Shopaholics Bekännelser, yohooo! Vi läste alla de böckerna för 5-6 år sedan när vi bodde i Italien, så det är våran grej. Cristian kanske också kan uppskatta den...eller...jooo han är inte så knölig oftast.
Förövrigt har jag och Johanna börjat med examensarbetet ju, och förhoppningsvis blir vi färdiga snart också; det är vårt kortsiktiga mål! :) Har suttit och skrivit om Yunguilla nu både igår och idag, men jag känner mig inte supermotiverad. :S Dumt.
En Shopaholics Bekännelser av Sophie Kinsella.
Boken var ju skön, en feel-good med humor utan
att behöva tänka på nånting är super ibland, visst?
Såhär såg det ut i fredags! Min bästaste vän till vänster, Annispannis, och Cristian och jag på Club Social i Göteborg. Vi hade det himla trevligt, och Cristian lättade upp stämningen med att fråga om vårt sällskap fick diarré när han var på semester i somras!!! Det var det roligaste jag varit med om på länge!!! Ingen kan väl förstå hur immuna vi är mot diarréprat efter Sydamerika nu, meeen vi måste verkligen lära oss att det inte är socialt okej här! HIHI!
Nu kom Anna och Cristian tillbaka, så nu blir det slingor, sen film och chips.
Godisråtta
Jag är en seg gammal råtta. Inte så snabb, kanske (i dina ögon då) inte så effektiv, men seg som bara den. Det funkar väl, aja...jag kan väl ändra mig då, när jag vill förstås. När behovet uppstår. (Vad det nu hade med saken att göra?)
Nu har min kära vän Annispannis kommit hem från Mallorca; hej hej välkommen hem igen!
Titta dääär vad som låg och distraherade mig också, mitt på köksbordet bland alla papper! Himla bra faktiskt, Footprint ska vara bäst på Sydamerika när det gäller såna här reseguider. Eller vad det nu heter. Bredvid ödlan där ligger Betty Boop uppochnerpå. När jag var liten trodde jag att de hade ritat av min mamma, så söt är hon nämnligen! Hon hade alltid klackskor och armband, svart kort lite lockigt hår... Mamma!
Nu ska jag sluta hosta och börja sova, tack å hej.
Vad ska du bli när du blir stor?
På KY-mässan för inte så länge sedan stod vi bredvid en KY-utbildning i Gbg som har en kurs som heter Food Management!!! Har ni hööört??? Det var det lustigaste! Det är alltså en utbildning på två år där man lär sig hur man marknadsför i en mataffär; hur man arbetar med ljus och speglar för att göra tomaterna mer attraktiva t.ex. (Om jag förstod det hela rätt, vill säga.) Är inte det häftigt?! Snacka om att vara nischad!
Själv har jag, efter många turer fram och tillbaka, valt att inrikta mig på turismen. Turismen is still going strong trots finanskris. Fast det är inte därför jag hamnade här; jag är inte tillräckligt smart för att gå dit pengarna finns, hihi! Jag hamnade här tack vare det berömda bananskalet, även kallat ödet. Vad tror ni om det? Vad är ödet egentligen? Är det farligt att tro att allting ordnar sig, för det är ändå förutbestämt, eller sätter man käppar i hjulet för sig själv genom att tänka att allt kommer att gå åt helvete tills motsatsen är bevisad?
Den här ska jag läsa på flyget till Ecuador hade jag tänkt. Maktub av Paulo Coelho.
Distraction
Såhär ser köksbordet ut just nu. Kompendier, pärm, anteckningar, filofax, kaffe, dator och handkräm med aloe vera. Det är allt jag behöver idag! (Hade varit najs med en kaka eller två också förstås!)
Fast vad gör mina solbrillor där också?
Plugg och plugg och plugg...
En liten påminnelse till mig själv: KOM IHÅG att ringa vaccinationen på måndag!!! Min vaccindoktor håller på och renoverar kliniken så jag måste ringa hem till honom för att boka tid. Hoppas verligen han är hemma för jag är inte helt färdig ännu!
Bara en sak till...
Nattinatti!
Meningen är ...
Så nu har jag äntligen bestämt mig för den här fina från Everest. Jag funderade mycket fram och tillbaka, och frågade vänner med backpack-vana, om jag skulle ha 50 L eller 60 L, och när jag frågade familjens sportexpert (Becca: vem hade någonsin kunnat tro att det skulle vara du?!) vad skillnaden mellan 50 och 60 liter var så svarade hon 10... (???) Jaja, DET avgjorde saken! Hellre lite för stor (vilket är totalt omöjligt ändå) än för liten, eller hur? Å sen är det ju så himla käckt att det finns en liten dagryggsäck på som man kan ta av; älskar vi inte såna små finesser? MERVÄRDE! Så tack vare min systeryster (och hennes experthjälp) så blir det den här! Vad tycks?
Ceviche!
Vilken mysig fredagskväll!
A taste of Ecuador
Vi fick praktikplaneringen häromdagen, det kommer bli så bra! Johanna var här i förrgår kväll för att prata om resan och hur planeringen ser ut och sådär. Hon hade med sig ett papper där hon hade skrivit upp all medecin vi ska ha med; en hel del! Så bra att hennes mamma är sjuksköterska och så gulligt att hon hjälper till med allt sånt där. Jag följde med J till apoteket i förrgår så hon kunde hjälpa mig med allt vad diarremedicin och vätskeersättning heter... Vi är båda sååå spända!!! Det är helt fantastiskt vad mycket vi kommer att få se! För mig är det första gången utanför Europa.
Jag och Anna blev färdiga med vårt kulturarvsprojekt igår, och det var riktigt skönt att kunna skicka in den en dag innan det skulle vara färdigt, hahaaa! Framförallt var det skönt att kunna stryka EN sak från listan. Nu i helgen ska jag försöka bli färdig med hemtentan och sen är det bara guidningen kvar. PUHHH!
Plugg och kolakakor!
Det är så jättefint väder här i Lidköping idag, härligt! Attans bara att jag måste sitta och plugga hela helgen! Nu är det bara 16 dagar kvar tills vi åker till Quito! Jag börjar bli riktigt nervös! Igår tog jag mitt koleravaccin, och det var inte alls så farligt! Tramsbollar som sa att det skulle vara så fruktansvärt äckligt; det smakade ju hallon!
Igår ringde den lilla gulliga tjejen som skulle hyra vår lägenhet över sommarn; hon hade dåliga nyheter... Tyvärr har hon blivit avskedad, så hon undrade om vi skulle kunna lösa det här på något sätt. Självklart ska hon inte sitta här i tre månader med en lägenhet hon varken behöver eller har pengar till! Så det blir till att försöka hitta någon ny, men det känns ju lite jobbigt eftersom hon egentligen skulle flyttat in om en vecka! Jaja, det löser sig nog bra till slut ändå.
Jag blev så inspirerad av Frida och Helena som bakat småkakor igår, så jag gjorde faktiskt egna små kolakakor. Jättegoa blev de! Nu ska jag göra ett pluggryck och kasta mig in i den spännande boken som heter "Ortnamnen i Skaraborgs län - Vartofta Härad".
Vamooos!
Nuuuni, nu niii! Nu är det bara 18 dagar kvar! Jag blir helt hispig när jag tänker på det, så jag tänker inte på det, men det gör jag ändå! Ni ser; hispig! Om 18 dagar sitter vi på Barajas i Madrid och väntar på att vi ska lyfta! Förhoppningsvis sover jag också redan, eller iallafall är jag nog lite vimmelkantig av mina efterlängtade piller av vilket slag som helst, det lagliga slaget såklart.
Imorgon ska vi ta det drickbara koleravaccinet; enligt Filip och Marcus är det vedervärdigt, men alternativet är såklart ännu värre. Vi fick lära oss på Kulturarvet idag förresten att pesten som härjade vilt i Europa på medeltiden finns i Sydamerika, så det var ju kul. Som sagt, pest eller kolera.
Grattis grattis till mina två kusiner, som bestämde sig för att födas på samma dag med 7 års mellanrum; vilken precision, bra jobbat!
Jag ringde och pratade med minsta systeryster förut, hon är så gosig; lite tonårsslapp och håglös titt som utan att veta varför, men hallååå vem var inte det?! Fy vilken hemsk ålder det var, jag längtar verkligen inte tillbaka! Tänk vad skönt det hade varit om man hade vetat det man vet nu, då! Universum var väldigt litet, spegeln var väldigt stor, kompisarna har höga röster och föräldrarna fattar I N G E N T I N G. Så kan det vara för vissa, har jag hört, men JAAAG var självklart ingen jobbig tonåring, nejdå. Så. Puss på dig min fina syster.
Cristian sitter och tittar på Kyle XY, åååh som han har fastnat för denna serie som handlar om en utomjording som sover i ett badkar hos en amerikansk familj. Nyklippt och fin är han också. Mamma klippte honom ute på altanen. Det blev en tennisbollstor svart hårboll, och usch den skulle man kunna använda i en sån där "stoppa ner handen i lådan och känn på nåt äckligt"-tävling.
Nu ska jag krypa ner och läsa en mysig bok, nattinatt.
