Nuuu...

...är jag sugen på nåt nytt!!! Äventyyyr, jag vill ha äventyr!



Hemma från höstens utflykt!

I rest my case... :)



Mamma i paparazzitagen.

Det är så sorgligt.

Hejdå välfärds-Sverige? Hej ego-Sverige!

"Jaaag har det bra, jaaag kan hålla hårt i pengarna, MOHAHAHA! De LATA får väl skylla sig själva, lata bidragsfuskare!"

Jag har det bra, jättebra faktiskt, och trots att jag är så lyckligt lottad känner jag inte något behov av att ta ifrån någon "bidragsfuskare" deras bidrag eller stöd, jag bjussar gärna på en tusing i månaden från min lön om jag visste att tusen andra fick det lite bättre, gör inte alla det? Vill inte alla det? Är det seriöst någon som tycker om att stå uppe på toppen och titta neråt? Det är bara att beklaga. Förresten skulle det vara intressant vilken "färg" de egentliga bidragsfuskarna är! Är det någon som hade blivit förvånad (ärligt talat) om det var den gruppen som hojtar högst om att "sätta åt de lata bidragsfuskarna"?

Skit samma, jag blir så trött bara jag tänker på det... Pengar är bara pengar, särskilt om man har gott om det.

La Città Eterna

Mitt första uppdrag som personal travel designer, (flashigt va?): Rom - den eviga staden. Så bra så bra, där har jag ju aldrig varit faktiskt, trots att jag bott i landet i fem år. (Skamligt egentligen.) Helst ska det vara något utöver det vanliga, men självklart blir det: Vatikanen och Peterkyrkan, Spanska Trappan, Fontana di Trevi...blablabla. Drink på Hotel Majestic (La Dolce Vita) kanske... Dagsutlykt till Pompei, uuuhhh! Härligt!!!

Det hela gör det så mycket lättare att se fram emot hösten; den svenska lååånga och mööörka hösten. Det blir okej, jag har något att längta till. Jihu. :)

Nu är min far och syster hemma från Turkiet. I slutet på juli började förresten familjens födelsedagsrace: Först ut har vi lillebrooor, tadaaa, sedan storebror, sedan plastfar, sedan lillayster, därefter lillasyster och så har vi svåger och så har vi undertecknad och sedan kommer svägerska och dagen efter mannen och det nya lilla knytet en vecka senare och sedan är det lugnt i två veckor men just som man börjar slappna av så kommer mamma och fyller år och sedan är det julafton och storebror på nyår och pappa veckan därpå. Sen har man ett halvår av tystnad.

Jag behöver en riktigt bra kamera, och en Peagueot 307 CC.

Kulturturismentreprenör

...till er tjänst! :)

Snart är det över!

Jag älskar att plugga, det är det bästa som finns! När man kan kombinera plugga med resa är det ännu bättre, och det har jag ju lyckats med ganska bra! :)

Men...nu är det snart över, och det känns fantastiskt skönt. Slut på att bli manipulerad och inte fatta det förrän när jag redan sitter med jobb upp över öronen.

Säkert har jag lärt mig massor, visst...t.ex. att inte ge mig in i vad som helst med vem som helst, och att mina första instinkter stämmer till 99% av gångerna; lita på magkänslan!

Så imorgon ska jag gå upp på en scen och fira av min sista presentation halvhjärtat men till synes helhjärtat och sedan gå hem och vara fruktansvärt nöjd med att det är ett avslutat kapitel! Nöjd med att veta vad jag kan och nöjd med att veta att jag gjorde det, ärligt talat; jag gjorde det! :) Ibland räcker det att man vet själv.

There is no place like...

Ecuador... Eller Peru.

Det är helt tokigt att jag var uppe på Machu Picchu för exactamente ett år sedan. Jag känner det i hela kroppen...drömmen gick i uppfyllelse den första augusti 2009. Häftigt.

Vad blir nästa projekt..? Jag ska ju tillbaka såklart, självklart!!! Nästa gång ska jag vara i Arequipa lite längre; gå på muséet med inkaflickan och åka upp till norra delarna av Peru...Amazonas, Iquitos...hmmm. Det finns så mycket att se, så ögonen räcker knappt till.



Vem vill köpa en handgjord lerskål? JAG! Alla är unika och jättefint dekorerade. Det här är kommunitärturism!

I väntan på nästa äventyr minns jag det senaste...

Här raftade vi i Buller River.

 

Magiskt; Lake Tekapos turkosa vatten.

 

 


Sagolikt

“Twenty years from now you will be more disappointed by the things you didn’t do than by the ones you did do. So throw off the bowlines, sail away from the safe harbor.
Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.”
-Mark Twain-



Wharariki Beach, Golden Bay, Nya Zeeland

Den ofrivilliga Asienresan

Just nu befinner vi oss i Johur i Malaysia på ett hotell som heter Puteri Pacific. Jag skulle kommit hem den 16:e april klockan 10.30 på morgonen, men den 15:e april blev jag strandad i Singapore. Som tur var kom Alma också till Singapore några timmar efter mig; ganska skönt att slippa vara helt ensam. Resten av klassen sitter strandad i Hong Kong, en i Bryssel och två i Abu Dabi. Jag kom fram till Singapore klockan 21.45 lokal tid den 15:e april, och då var första budet att flyget var försenat p.g.a. vulkanen och skulle istället gå klockan ett. Då trodde jag såklart att de menade ett på natten, men de menade 13.00 nästa dag. Yes. Vi fick äta på tre olika restauranter och caféer, och det hela fungerade ganska bra. Alma kom som sagt lite senare och när vi hittat varandra gick vi och hämtade varsin filt och la oss på golvet för att sova. Nästa dag var det kaos. Vi sprang mellan terminal 1 och terminal 2 för vidare information, men summan av kardemumman var alltid att det inte fanns några hotell och att flyget var uppskjutet 12, 24 och 36 timmar. Till slut hade Qantas lyckats få fram ett hotell i staden. Vi fick åka taxi som hotellet fick betala, himla bra. Vår taxichaufför var jättetrevlig, och det var nog första riktiga kulturturismen sen vi kom till Nya Zeeland! (Ganska ironiskt eftersom det var just internationell kulturturism vi pluggade i Nya Zeeland!) Han berättade om Singapore, kulturerna som finns, språk, politik, skolsystemet, etc. Väl på hotellet åt vi i restauranten och sedan gick vi till sängs, supertrötta. 20.00 sov vi redan! Dagen därpå åkte vi med hotellets shuttle in till centrum där vi tog en tur med hop-on hop-off, bra sätt att ta sig till de viktigaste delarna av staden på. Vi var bland annat i Little India, vi såg världens största pariserhjul…blablabla. Singapore helt enkelt. Det är fruktansvärt varmt i Singapore, och varje dag kommer ett litet monsunregn och blixtar och dunder. Den 18:e april åkte vi också in till centrum och gick på Singapore’s National Museum och såg en utställning om shoppingpåsar! Kul! Singapore är verkligen bara shopping!!! Det finns hundra miljoner malls och ganska exklusiva sådana. På gatorna springer massa snygga indiska/kinesiska/malaysiska/euroasiatiska tjejer, välklädda och välkammade. Det officiella språket är engelska, med en asiatisk twist som inte alltid är så lätt att förstå. Människorna är jättetrevliga och säger hellre ja än nej, även innan de egentligen har förstått vad man sagt.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi reda på att Qantas redan hade gjort mer än de var tvungna till, och att då årets största mässa skulle hållas veckan som skulle börja, så skulle vi troligtvis inte ha något hotell…eller boende överhuvudtaget. Vi somnade vid 22.00 den 18:e april, säkra på att allt kommer att lösa sig…(men lite oroliga ändå.) Två timmar senare vaknade jag och gick upp för att gå på toa och fick se ett nytt meddelande under dörren… Där stod följande: ”Please be informed that arrengements have been made to check out from hotel at 10.00 am. (ÅH NEJ!) Bus will pick you up at 10.30 am from hotel to Malaysia. (VÄNTA LITE NU..? LÄS IGEN…) Please carry pass port with you and do not place it in luggage. Thank you.”

Jag var tvungen att väcka Alma och vi höll på att skratta ihjäl oss. Det verkade ju inte klokt! Den 19:e april blev en enda lång väntan. Det blev inte klockan 10.30 utan ungefär 17.00 lämnade bussen hotellet. Pass, stämplar, regler, lagar (de har dödsstraff och kroppsstraff i Malaysia), tull, etc. Vi kom fram till hotellet vid 20.00 och då visade det sig att det inte fanns tillräckligt med rum (vi var tre bussar) så då fick vi släpa tillbaka allt bagage till nya bussar och åka iväg och leta efter ett nytt. Det blev lite lyxigare än det förra, bra tycker jag… J Damen från Qantas har varit jättebra och hjälpsam; hon är värd en liten blomma. Jag är verkligen tacksam för att vi har någonstans att bo och att de ger oss mat och dryck; det kunde varit mycket värre... Folk sitter fortfarande på flygplatser runt om i världen och sover på golvet; det är inte kul.

Hoppas att alla har det bra därhemma. Vi lever och har det bra; det är ju lite roligt ändå att vara med om nåt sånt här. Nåt att berätta för barn och barnbarn…



Den här bilden tog jag i morse från vårt hotellrumsfönster på 15:e våningen. Mysig liten by va?


Tsunamin...

...kom aldrig till oss, och tur var val det. Jag och Tina befann oss i Auckland da den var beraknad skolja over Nya Zeeland. Nu ar vi tillbaka i Nelson och vi har genomlidit forsta veckan tillbaka fran semestern. I veckan har vi varit i Golden Bay igen och pa varldens vackraste plats tror jag: Whararaki. Eller Wharariki. Svart namn.

Den sista tiden har det varit ganska mycket, men jag vill i alla fall beratta att jag lever och har halsan i behall! :)

Hoppas att ni alla har det bra darhemma. Massa pussar fran lilla, lilla soliga Nelson.

Snabb uppdatering: Nordon

Nu ar vi pa Nordon, Tina, Clara och jag. Just nu sitter vi pa vart hostel i Rotorua, dar det luktar ruttna agg (svavel). Gottigott! Resan borjade med att vi i mandags morse tog bussen till Picton for att sedan ta farjan darifran till Wellington. I huvudstaden stannade vi tva natter, och dar utforskade vi stadens gator och torg samt gick till det beromda museet Te Papa. Efter Wellington akte vi till ett litet stalle som heter Turangi dar vi ocksa spenderade tva natter. Turangi ligger vid nationalparken Tongariro dar vi var uppe och vandrade bland vulkanerna. Tyvarr gjorde vadret sa att vi inte kunde vandra den langa turen pa atta timmar (det blaste 50-60 m/sec och regnade, aven om det sprack upp senare pa dagen). Hur som helst fick vi en jatteharlig promenad med fantastiska vyer. En av vulkanerna ar den som ar Mordor i Sagan om Ringen.

Efter Turangi fortsatte vi med bussen till Rotorua dar vi ar nu. Som sagt luktar det helt galet har, men vi kande med en gang att det fanns liv och rorelse och en energi som vi saknat pa de andra platserna vi besokt. Pa tal om energier sa var vi pa the Jade Factory idag, och jag fick med mig en symbol som heter Manaia... Han har ett fagelhuvud, manniskokropp och fiskstjart, och han beskyddar mig fran ondska.

Imorgon bar det av till Coromandel och stranderna pa ostkusten. Det blir en 6 timmars lang bussfard igen, men det ar harligt att aka buss tycker jag...vi far ju se sa mycket, och sa far jag tid till att tanka och smalta allt vi sett och varit med om.

Vi har traffat ganska mycket lustiga och trevliga manniskor pa var resa. I gar kvall nar vi stod och tittade ut over sjon har i Rotorua kom det fram en dam och fragade om hon skulle ta kort pa oss tre tillsammans. Snallt! Sedan undrade hon om vi kunde maorihistorien om on i sjon; det hade vi inte, da ropade hon pa sin man som satt 50 m ifran oss, och pa hennes komando borjade han beratta! Inte 'hej' eller 'vilka ar ni' eller nat! Det var ett trevligt par som vi stod och pratade med ett tag. Imorse hande en annan lustig grej; vi var pa vag till den bubblande leran i parken har i Rotorua, nar en man kom fram och sa 'Do you know what the doctors reckon'? That women fart more than men do! It's not a nice thing to talk about, but even the Queen does it!' Vi maste sett ut som tre fagelholkar; mannen fortsatte med sitt och vi gick darifran. Nar vi sedan forstod vad han hade sagt dog vi nastan av skratt. Det var nog resans konstigaste mote hittills!

Nu ska vi ga och ata lite kvallsmat och forbereda fardkosten infor morgondagen. Jag har hort att det ar tokigt mycket sno hemma i Sverige, mysigt!!! Hoppas att ni har det superbra i vinterlandet. Massa kramar till er alla!


Abel Tasman

Det har hänt ganska mycket sen sist jag uppdaterade! Ledsen att det blivit så här glest mellan inläggen, det är så tråkigt att sitta och skriva när internet är så seeegt. (Ursäkt.)

Vi var med skolan i nationalparken Abel Tasman. Det var underbart. Vi började med att planera hela vistelsen på tisdagen i skolan; vi delade in oss i matgrupper och sedan handlade några av oss maten för alla dagarna. På onsdag morgon klockan sju gick bussen till Kai Teri Teri där vi som skulle paddla in i nationalparken fick hoppa på vår Waka Ama och lära oss grunderna i hur man gör och hur man behandlar maoriernas heliga kanot. Det är tydligen inte många kiwis ens som får testa på Waka Ama, så folk som kom förbi tog kort på oss.

Vattnet är det turkosaste jag sett. När vi kom fram fick vi vår medhavda lunch och vi packade in våra saker i hyddan/tälten. Det fanns såklart ingen el, men vi hade med oss pannlampor och ett helt gasolkök! Folk var så avundsjuka på våra måltider, och en dag satt det ett tyskt par med en skål nudelsoppa som de delade på... Då fick vi alla ont i hjärtat och så fick de mat av oss! :)

Mike, vår maori-lärare, lärde oss stick fighting. Maorierna använde sig av sina paddlar som vapen när de var ute med sin Waka Ama och det blev stridigheter. Det var så häftigt; Mike ropade sina order på maori och vi lärde oss att följa dem och ropa HUUUHHH! Vi utövade vår stick fighting i skymningen och i gryningen på stranden, då det inte var för varmt. Vi drog till oss ganska mycket uppmärksamhet, och en kväll bade Mike dem att komma närmare och sa att svenskar presterar ännu bättre med publik! Sant! :)



I Abel Tasman.



Stick fighting i skymningen.



Såhär såg lunchen ut den här veckan som de kallat för "Food, Art & Wine" på vårt schema. Vi har varit runt på en del vingårdar, där startfältet bjöd på Pelorus NV, Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2009, Cloudy Bay Te Koko 2006, Cloudy Bay Chardonnay 2007, Cloudy Bay Pinot Gris 2008 och Cloudy Bay Pinot Noir 2007... Ja, inte mindre än sex olika viner alltså! Det har varit ett par tuffa dagar här i Nelson/Blenheim, men alla lever och de flesta mår bra.



Nu ska jag gå och lägga mig för jag är riktigt riktigt trött... Det har varit en hektiskt vecka trots allt; jag har fått en autistisk roomie som inte riktigt kan ta hand om sin disk och så, jag har skrivit på ett huskontrakt med Anna, Sara och Märta (vi flyttar in efter semestern nu) och allt vinprovande och ostron och musslor, salt och sol...nu tycker ni synd om mig va?! :)

Imorgon ska jag och Clara och kanske Tina gå till marknaden här i Nelson, och sedan ska vi väl planera våran lilla tripp tillsammans. Vi har bestämt att vi inte ska skynda och stressa utan bara åka lugnt och stilla runt på North Island. Det blir bra.

Puss till familj och vänner hemma!

Eller både och.

Gunilla, Emil, Tina, Sara och jag åkte till Golden Bay på lördagen. Vilken mysig resa! Just nu kan jag inte namnen på alla fantastiska platser vi var på, men jag vet i alla fall att vi var på Pu Pu Springs som ska a världens klaraste vatten, Farewell Spit och Cape Farewell och vandrade över fårbebodda berg och sanddynor och badade på en av världens tio-i-topp vackraste stränder. (Enligt vem kan man ju undra, men så är det.) Vi sov i en liten stuga på stranden; ingen flashig bungalow direkt, men mysigt hade vi det! Vi fnissade som barnungar till klockan tre på natten..!

På söndagen åkte vi till Onekaka och åt på Mussels Inn, jättegod fisk och härlig stämning med liveband och allt. Den öppna elden gjorde att sandflugorna (som är tvåhundraåttiosex gånger värre än myggor) höll sig lite lugnare.

Idag var vi och badade på en strand i Kai Teri Teri. Det fanns ett parti som var jätteströmt och där åkte folk (ungefär tubing, fast utan innerslang liksom) och det gjorde vi också såklart; jättekul ända tills jag och Sara åkte in i en sten och jag skadade handen, buhuuu stackars mig! Nejdå, men det kändes lite läskigt att det inte fanns en skylt eller nåt där; barn i alla åldrar åkte ju där också.

Folk är sååå lååångsammaaa här. Verkligen! Imorse åt vi frukost på ett jättemysigt ställe, men först fick vi reda på att allt skulle kosta 15% mer för att det var public holiday, och sen tog det fruktansvärt lång tid innan vi fick frukosten... Efter ungefär 20 min fick vi våra kaffe och juice, efter ytterligare 20 min fick jag min hemmagjorda musli och yoghurt och efter en kvart till fick alla sina pannkakor! Då sa jag till att det hade ju varit roligt att få äta alla tillsammans och dricka samtidigt som man äter! "I'm not really the person to complain to, I'm from the States, so..." Ok, hon är från USA...då kan hon inte ta emot klagomål? Så sa hon "prata med dem i köket i så fall". Nepp, folk vill inte gärna göra "rätt" här eller vad man ska säga. Men men, allt var gott och vi är ju på semester så va' fasen.

Imorgon ska vi planera nästa trip med skolan; det blir till nationalparken Abel Tasman, där vi ska paddla och vandra. Jag tror vi kommer hem på fredag, och nu ska vi nog sova i tält eller vindskydd... Campartjej, nej. Fast det ska bli skoj.

Nattinatti!


Kai Teri Teri eller Golden Bay?

Eller kanske bara stanna hemma i Nelson? Det lutar mest åt att åka till Golden Bay med Gunilla, Emil, Tina och Sara imorgon, men vi får se. Något borde vi ju hitta på nu när vi ändå är här! Inte för att vi inte gör någonting; idag hade vi t.ex. presentation av våra marknadsplaner som vi jobbat med. I måndags blev vi indelade i fyra grupper och varje grupp fick varsitt företag. Min grupp fick Integrity B&B som är en 85 fot stor lyxyacht.  Både yachtens skipper Jim och ägaren kom och lyssnade till vår presentation som hölls på den regionala turistorganisationens konferencerum i Nelson. De tyckte mycket om arbetet vi gjort, och vi ska nog träffa dem igen för att gå igenom idéerna lite mer genomgående. Kul att det gick bra; det var ju faktiskt lite nervöst att de skulle vara med!!! Alla grupper gjorde väldigt bra ifrån sig, och marknadsförarna på RTO:n sa att sen KulturTurism började i Nelson för åtta år sedan så var BY FAR THE BEST CLASS. Sådetså!

Efter presentationerna blev vi bussade ner till museumet World of Wearable Art (WOW) som var helt tokigt. Roligt museum med massa fantasifulla kreationer. Tillbaka till turistorganisationens konferencerum fick vi feedback på presentationerna och sedan bjöd de på ostbricka och vin! Mitt på dan! Varje grupp vann dessutom en egen vinflaska att ta med hem.

På eftermiddagen tog vi med oss mat och lunkade ut till ett ställe vid en bäck eller flod där vi grillade och åt. Lax blev det; gott.

Nu äter tyvärr sandflugorna upp mig så jag ska nog släcka ner allt här och krypa till kojs. Tack för pratstunden och vi hörs snart igen. Kram på er!

RSS 2.0