There is no place like...
Det är helt tokigt att jag var uppe på Machu Picchu för exactamente ett år sedan. Jag känner det i hela kroppen...drömmen gick i uppfyllelse den första augusti 2009. Häftigt.
Vad blir nästa projekt..? Jag ska ju tillbaka såklart, självklart!!! Nästa gång ska jag vara i Arequipa lite längre; gå på muséet med inkaflickan och åka upp till norra delarna av Peru...Amazonas, Iquitos...hmmm. Det finns så mycket att se, så ögonen räcker knappt till.
Vem vill köpa en handgjord lerskål? JAG! Alla är unika och jättefint dekorerade. Det här är kommunitärturism!
Don't be cheap!
“Yet even a few extra pounds paid locally could be the difference between poverty and security to someone in rural Peru or Zimbabwe.”
(The Good Alternative Travel Guide, Mark Mann, 2003)
Småttingarna här bor på ön Taquile i Titikakasjön, Peru. Deras föräldrar är hantverkare och säljer sina saker på torget. Taquile är känt för sina vackra vävar, enligt vår guide de finaste i världen.
Vad är viktigast när vi köper någonting? Att vi har prutat så mycket så att vi kan gå därifrån med känslan "YES, härligt, där kom jag undan billigt!"? Pruta bara för sakens skull; det är en lek vi leker där vi får? "Man ska pruta; de förväntar sig det!" (???) Baslönen i Ecuador och Peru är ungefär 200 dollar per månad. En Nivea ansiktstvål kostar lika mycket som i Sverige.
Tänk dig att du hittar en fin kofta, handstickad, i underbara färger. Alpacka och ull, ingen annan i Sverige har en likadan. Utgångspriset är 15 dollar, och ja; damen som säljer förväntar sig att du kommer att pruta lite, men det gör du inte! 15 dollar är lite mer än 100 kr idag, och det är den tröjan värd, minst! Damen tittar på dig lite konstigt, men tar emot pengarna och sedan får du världens leende och hon önskar dig en bra dag och att gud ska vara med dig. Hur känns det? Du kunde fått den för 10 dollar, kanske mindre.
Är detta en kritik? Japp, ta åt dig om du känner för det!
PERU!
Woho, är inte den här tröjan himla lustig?! Älskar den! Älskar Peru! Älskar Ecuador! (Cristian blir så putt annars!) Älskar Latinamerika!
Bilden är tagen vid cafét Cusco Coffee i Arequipa (superduperstarbucksinspirerat). Arequipa är Perus näst största stad, men känns som en liten by. Jättefint, en härlig stad med goodfeeling bara, dit ska jag åka igen!
Tack mig själv!
Jag hoppar upp ur sängen, känner ÅH VAD HÄR SKA BLI MYCKET GJORT, riktigt produktiv...jag gick och la mig med en sån skön jag-gör-verkligen-framsteg-känsla igår; wohooo examensarbetet here I come! Sätter på teven, å där...tar det stop! NEJ! Varför satte jag på teven???
Men det kanske verkligen är en process, som de där dagarna man tycker att man inte kommer någon vart utan bara sitter och stirrar ner i sina papper och böcker och undrar hur andra gör egentligen?! Vi behöver nog just den tiden, för även om det känns åt helvete just då, utan inspiration eller motivation, så händer det kanske något där uppe i knoppen. Det tror jag. Å isåfall har jag varit oerhört produktiv de senaste dagarna. Ja, så är det nog. :) Tack! Tack mig själv för att jag påpekade det, allt känns bättre nu.
Annars är det rätt gött, asså jag har kaffe här bredvid mig, och en halväten ostmacka kvar (reservproviant). Days of our Lives står å tickar i bakgrunden, och lägenheten känns ren och fräsch vilket är superviktigt för att jag ska kunna koncentrera mig! Hihi!
Min lillsyrr ska snart ha en bebis, å det ska bli så mysigt! Hon blir en bra mamma! Min andra lillsyrr är visst lite sjuk å imorn blir hon videohyrningsochmoppemyndig. Lillebror Emil är i Ecuador och har det superduper där. Härligt för honom! Min storebror Nickos var hemma i Sverige förra veckan och nu är han väl i Corke eller någon annan del av världen. 
Kolibrin i Nasca! För bara en månad sedan var jag där, 500 meter ovanför den här fantastiska kolibrin i Nascaöknen i Peru. Det kostade ungefär 50 dollar per person, och vi åkte i ett litet plan för 6 passagerare med en pilot/guide. Turen tog 35 minuter och vi såg 12 stycken olika (kända) figurer. 
Eftersom jag var minst fick jag sitta längst bak i planet, där jag knappt fick plats själv... Jag kunde inte sitta rakt med huvudet iallafall. :) Tjejen som satt bredvid Cristian precis framför mig spydde som en liten gris. Vi hade blivit förvarnade att många mår illa under flygningen och hade därför tagit åksjuketabletter innan, ändå mådde jag piss och kunde tyvärr inte njuta riktigt de sista 10 minuterna.
Häpp, nu bannemej blir det ex-arbete för hela penningen!
Tacksamhet
Tack för att jag fick åka, se och lära.
Nu sitter jag ute i sensommarsolen och läser boken "The Good Alternative Travel Guide" av Mark Mann som jag lånade på biblioteket igår. Det står massor om kommunitärturism, vilket är jätteskönt eftersom seriösa källor alltid är bra att ha även om slutsatserna ofta är samma som ens egna. Kan ju gärna inte skriva "Källa: Jag", nä det går ju faktiskt inte. Kommunitärturism är/blir nya grejen. Gone are the days när folk åkte till andra sidan klotet för att lägga sig på en strand som lika gärna kunde vara ett solarium i Kiruna. Nu får vi tänka till lite; "Är det här etiskt okej? Vem tjänar på det här egentligen; tjejen som jobbar 20 timmar om dygnet i restauranten på resortets lyxhotell i Domenikanska Republiken, eller är ägarna egentligen européer som har tvingat bort lokalbefolkningen för att kunna breda ut sig och exploatera de milslånga stränderna, och som drar in hur mycket pengar som helst som de inte delar med sig så mycket av..?"
Så, där fick vi alla en moralkaka till lunchkaffet!
Jag är sjuk! :( Inte bra alls faktiskt, men som tur är har skolan inte börjat ännu så jag slipper missa massa viktiga grejer. Första kursen för i höst är entreprenörsskap, wahhh vad kul!
Den försvunna staden...
Det är ju iallafall tre veckor sedan vi var i Machu Picchu, men det känns som igår! Det är så fantastiskt att jag faktiskt varit där att jag nästan undrar om det här är ett fotomontage eller inte. Det är det inte! Det är första kortet med mig i den försvunna staden; första av ca 300 likadana...
Imorse åt jag frukost med Annispannis i Kungsbacka innan jag åkte in till stadsbiblioteket för att plugga. Det var trevligt, såklart. Anna ska läsa till socionom nu i höst och hon kan jättemycket om alla olika personlighetsstörningar! Kul samtalsämne, faktiskt! Jag har ingen personlighetsstörning. Inte jag heller.
Den var gammel, och dålig.
Snart ska jag ta mig tid till att träffa min gravida lillasyster! Spännande att se henne och hennes maggis!
Drommen!
Hej vanner och familj hemma i Sverige! Just nu sitter vi pa ett internetcafe pa centralstationen i Cusco, Peru, och vantar pa var nattbuss med destination Puno vid Titicacasjon. Igar uppfylldes min drom; vi tog oss namnligen upp till den magiska inkastaden Machu Picchu!
Peruresan borjade den 26 juli da vi tog farval av Cristians familj och vanner pa flygplatsen i Quito. Tva och en halv timmar senare var vi pa vart hostel i stadsdelen Miraflores i Lima. Vi gick ganska omgaende ut for att ata och planera var rundresa. Nar vi kom till en gata med massa restauranger och skulle bestamma oss for en blev vi pahoppade av inkastare fran samtliga stallen! Det dealades med fyra ol gratis har, atta ol gratis dar, atta ol plus vitloksbrod pa nasta stalle, fyra ol och fyra sangria och vitloksbrod: vi tar det!
Redan dagen efter vi kom fram till Lima satte vi oss pa en buss till Nasca. Vi flog over de beromda Nascalinjerna den 28 juli, vilket var superhaftigt. Vi madde tyvarr ganska illa alla fyra; planet var till for sex personer och ganska latt och vingligt! Samma kvall satte vi oss pa nattbussen till Cusco. Det tog ungefar 14 timmar men det gick riktigt bra. I Cusco la vi nagra timmar pa att hitta ett bra satt att komma till Aguas Calientes, varifran vi sedan skulle ta oss till fots upp till Machu Picchu. Det var vart modan for vi kom billigt undan i jamforelse med priset om man tar taget hela vagen. Till Aguas Calientes kom vi vid tvatiden pa dagen och det var en jattemysig liten by! Som man hor pa namnet finns dar varma kallor som vi badade i pa kvallen, med Machu Picchu-bergen i bakgrunden... Haftigt.
Dagen D, Machu Picchu-dagen, gick vi upp klockan kvart over tre for att vandra ett par timmar upp till toppen och entren till den forsvunna staden. Det var kolsvart ute saklart, men som tur var hade jag med mig min lilla sota rosa nyckelringsficklampa som jag fatt av Anna! (Du kan inte tanka dig hur mycket anvandning jag haft av den! Tack Anna!) Det var verkligen speciellt att ga upp sa tidigt och vandra i morkret. Det gar inte att beskriva bilden av de skyhoga spetsiga bregstopparna och den svarta himlen med stjarnorna som kanns sa nara pa den hojden... Otroligt. Vagen upp var inte helt latt, men med hjalp av kokablad och vatten sa nadde vi toppen i takt med att solen gjorde detsamma. Klockan sex stod vi i en ko som vaxte sig langre for var sekund, och till slut kom vi in i staden. Magiskt! (Kort kommer snart!)
Nu sitter vi som sagt i Cusco i vantan pa bussen till Puno och Titicacasjon. Troligtvis stannar vi dar i tva natter i alla fall, och det ska bli riktigt skont att ha vaskorna pa samma stalle ett tag. Snart ar resan slut for den har gangen, och det basta ar att jag inte angrar ett steg jag tagit pa hela resan! Vi har lart oss massor, bade om kulturer och folk, framtida jobb, och framforallt om oss sjalva.
Om en vecka ses vi igen! Massa kramar fran Cusco!
Kusten, Anderna, Galapagos och Amazonas
For nagra veckor sedan var vi i Atacames, barndomshem till en van i Goteborg. Egentligen hade vi tankt att aka dit lite senare for att kunna stanna langre och fa lite tips och sa, men nar vi satte oss pa bussen sa blev det iallafall Atacames! Vi kom fram vid midnatt och hittade snabbt ett hotell dar vi sov i tva natter. Dagen darpa nar vi satt och at frukost kom nagra killar med flytvastar i handerna och marknadsforde sin valsafari, och efter ungefar fem min hade de redan lamnat flytvastarna hos oss och sa att de vantar tills vi har atit klart! Snallt av dem! Efter att vi betalat kom killarna igen och hjalpte oss pa med flytvastarna och drog med oss ner till vattnet dar baten vantade pa oss och sen fort som fff bar det av ut pa havet i en liten bat som vilken sjohast som helst skulle kunna valta uppochner pa. Da onskade jag, baaad nastan, att vi skulle slippa se valarna, for jag kande mig sa liten mitt ute pa havet. Sen blev det trakigt, for inga valar kom. Da onskade jag att vi skulle fa se dem, men icke. Kul batutflykt anda var det allt! Senare pa dagen flatade vi haret pa stranden. Hjalp! Ful som stryk, hihi, det var svart att vanja sig vid dem, men det var ganska roligt att ha gjort!
Nyflatade i haret (bara jag och Johanna, inte Cristian alltsa!) gick vi och badade. Harliga vagor i Atacames. Jag onskar verkligen att vi hade tid att aka tillbaka dit...men jaja det far bli en nasta gang. Nar vi skulle ivag och ta bussen hem igen pa sondagen sa akte vi ett slags tuk-tuk till stationen. 
Tuk-tuk?
Den 19 juni flog jag och Johanna till Loja, dar vi skulle medverka pa kongressen som vi jobbat med i ett par veckor. Eftersom det var midsommar fick vi fira lite sjalva pa hotellet nar vi kom fram, och det gjorde vi med massa frukt, bade konstig och okonstig (jordgubbar), persikovin, chokladpudding och kakor.
Veckan gick och vi var med pa nagra konferenser och cermonier, bland annat oppningscermonin som var fin. Bilden nedan ar fran kongressen och visar en man fran Imbabura som valsignar oss och moder jord, Pacha Mama.
Mamma och Owe kom ner tillsammans med Cristian pa onsdagen, och pa torsdagen akte vi tillsammans till ett stalle inte langt ifran Loja som heter Saraguro. Sarauro ar ett community som arbetar med kommunitarturism, och dar fick vi en guidad heldag med var native guide Luisa.
Har visar Luisa (t.v.) och en annan kvinna fran Saraguro hur barnen ar kladda vid hogtider. Dockan ar blond och har bla ogon...
Los Saraguros ar mycket stolta over sin kultur och sitt hantverk. Kragen som Luisa har pa sig ar gjord av sma parlor och stenar. Kjolarna de anvander, som hette nagot speciellt, kan kosta upp till 800 dollar om de ar gjorda pa det traditionella sattet. Det tar ca 3 manader att fa fardig en kjol.
Har sitter vi pa en sang sa som de var forr. Var andra guide satte pa mig hans hatt som ar gjord av filtad ull och sakert vagde flera kilo!
Det har var utsikten fran den lilla byn. Inte daligt.
Dagen darpa, alltsa pa fredagen, akte vi med en carrera, en sorts taxi med flak, hela vagen till Guayaquil. Darifran skulle vi ta flyget till Galapagos pa lordag morgon.
Dar sag vi havsleguaner, pelikaner, sjolejon, jatteskoldpaddor, blafotad sula, fregatt...
Pa fiskmarknaden samlades pelikaner och hungriga sjolejon. Cristian lyckades ta varldens sotaste bild pa en liten flicka som kanske var tva ar, och en sjolejonunge som pussas!!! Den far ni inte se nu, vi ska vinna nan fototavling forst!
Blafotade sulor. 
Vissa kort behover inga kommentarer.
Efter vart besok pa Galapagosoarna sa kom Henry! Kul!!! Tillsammans med honom akte vi pa en tur mellan Anderna och Amazonas. Den borjade i Cotococha, en lodge inte langt fran Tena i Amazonas. Det har ar ett avsnitt for sig, men jag maste bara beratta lite om lodgen vi sov i: sjalvklart hade vi ingen elektricitet, men pa nat satt hade jag inte klart for mig hur morkt totalt morker ar.
Massa kramar till er hemma i Sverige! Sarskild kram till min moster som fyllde ar den 14 juli, och min lillebror som fyller ar imorn (idag for er). Nattinatti!
Bilder fran Punta Cana
Jacuzzin pa var balkong.
Sahar sag hotellet ut. Vart rum lag pa andra vaningen.
Badrummet och sangarna, och i bakgrunden star nog jag och satter upp haret.
Den har bilden tog jag fran var balkong i gryningen, och min angel ville vara med sa dar ser ni honom ocksa.
Har at vi frukost nastan varje morgon. Mysigt.
Sen sist har jag och Johanna flugit till Loja, varit med pa kongressen, Vilcabamba, sedan kom Cristian och mamma och Owe och tillsammans akte vi till Saraguro till ett community dar, bilade fran Loja via Cuenca och Cajas till Guayaquil och darifran tog vi flyget till Galapagos, och kom tillbaka till Quito igar.
Back in town!
Vi akte pa morgonen lordagen den 30:e maj och efter en fyra och en halv timmars flygning kom vi fram till Punta Cana. Nar vi klev av planet sa tog de emot oss med karibiska toner och trummor och flickor med stora fina klanningar i rott, vitt och blatt (som flaggan). Hela flygplatsen var gjord av palmblad, lustigt!
Hotellet var som ni redan vet helt fantastiskt; vi kunde knappt tro det! Jacuzzi pa balkongen och romflaskor i minibaren, och 50 meter fran havet! Det harligaste i Punta Cana var att aven om det var jattevarmt sa flaktade det valdigt skont. Stranden var kritvit och havet turkost, och langs med stranden hangde palmerna ut over havet... Helt fantastiskt!
Forsta kvallen firade vi med att ata pa en av restaurangerna och dricka champagne. Sedan gick vi ner till havet; det var kolsvart men vi hoppade i anda. Marelden var neonbla, jattehaftigt.
VI var ju faktiskt i Punta Cana for att 'jobba' ocksa, sa pa mandagen fick vi folja med gruppen och inspektera andra hotell. Pa ett av hotellkomplexen fanns en trapets, som bade Johanna och Cristian provade pa! Jatteduktiga var de; jag ar ju en liten fegis sa jag tog bara kort.
Veckan som gick var fullspackad av shower pa kvallarna och bad pa dagarna, och lite hotellbesok. En dag tog vi en tur till Santo Domingo, och ja; Christoffer Columbus kvarlevor finns faktiskt dar! Vi var inne i villan Alcazar del Colon dar Diego Columbus styrde over Las Americas, vi var och shoppade taino-tavlor och vi var inne i grottor. Tainoindianerna var Dominikanska Republikens urbefolkning, men efter bara hundra ar av kolonisering fanns det inga tainos kvar! Guiden forklarade att eftersom det inte fanns nagra gruvor som i ex. Ecuador och Colombia sa sattes forst indianerna att jobba pa sockerplantagen, men de var inte tillrackligt effektiva dar sa man bestamde sig for att ersatta dem med svarta slavar, och helt enkelt massmordade indianerna. Darfor finns idag inga spar alls av dem, inga mestizer eller nanting!
Har sitter vi pa Mexico Lindo och vantar pa mat och dryck!
Vin Diesel ville ta kort med Cristian, och det fick han ju saklart!
Det ska va' gott a leva!
Johanna njuter och Jennifer ritar i sanden (uttrakad).
Hoppas ni har det bra darhemma, och att solen skiner pa er! Puss a hej!
Halsningar fran Karibien
Grattis mamma pa morsdag! (I efterskott...) Det var faktiskt mors dag har i sondags ocksa, konstigt va? I Ecuador var det ju for tre veckor sen.
Har ar allt bra, det kanns valdigt konstigt att bara vara har pa resorten, och forhoppningsvis kan vi ta oss in till huvudstaden Santo Domingo imorgon. Jag laste nanstans att Christoffer Columbus kvarlevor ska finnas dar; kan det vara sa?
Idag och igar har vi varit runt med alla andra turismjobbare och inspekterat hotell. Det roligaste av allt ar att vart hotell ar det i sarklass lyxigaste, haha! Vi har en junior suite deluxe med jacuzzi pa balkongen och Karibiska havet 50 meter ifran oss! Forsta kvallen gick vi ner och badade; det var kolsvart och det fanns massa mareld i havet, fast den var neonlila istallet for guldig som i Sverige. Haftigt!
Nu blir det bad i havet! Puss pa er alla och tack for att ni skriver! PUSS PUSS familjen och PUSS PUSS Anna!
Ett och ett halvt dygn...
...kvarstar tills vi aker till República Domenicana. Igar var vi och hamtade vara vouchers, och da berattade den trevliga tjejen att det kanske blir en extradag! Waaahhh! Det hade ju varit jattebra! TACK!
Idag nar vi var pa jobbet ringde det en kille fran Kemtours och berattade att vi far en vecka!
E n v e c k a !!!
Jag och Johanna holl pa att svimma! Vi kan fortfarande inte fatta att det ar sant! 
Vi ska alltsa aka till Punta Cana och bo pa femstjarniga hotell i en hel vecka! Hotellet ovanfor ska vi bo pa forst, och efter tre dagar blir det forflyttning till ett annat femstjarnigt. Jag har aldrig bott pa nagot all-inclusive, och kommer kanske aldrig nansin mer att gora det! Johanna har fatt tillfalliga koncentrationssvarigheter, och i skrivande stund sitter hon pa sangkanten och packar - redan!
Var resvag till jobbet (fran det ena till det andra) ar som ett tv-spel. Det finns diverse hinder vi maste ta oss forbi varje dag. Det forsta ar hur vi ska hoppa pa bussen i farten, och det andra ar hur vi ska komma av bussen i farten. (Det finns inga riktiga hallplatser har, och ar det for fa som vantar sa lonar det sig inte att stanna och da ar det synd for den som star dar!) Nasta hinder ar hur vi ska ta oss over gatan for att byta buss. Bussen som hamtar upp oss dar ar inte privat och maste alltsa stanna hur fa som an star och vantar. Oftast ar bussen smockfull, och nar vi ska av brukar vi fa armbaga oss av. Nar vi kommit av den bussen ar det inte mkt kvar av vagen till jobbet, men dock den tuffaste biten. Over den smala trottoarkanten dinglar en avknipsad elkabel; den ska vi se upp for. Nasta hinder ar en hard kurva som skymmer vagen och alltsa bilarna som kommer fran vanste anda tills det ar for sent. Val over den gatan kommer ett stort hus med en laskig och aggressiv schafer som kastar sig mot stangslet. Sen ar det en massa skrikiga skolungar och sedan ar vi framme!!!
Igar var det dessutom Johannas fodelsedag! Det firades ju saklart, och nar stackarn skulle bita i tartan (som sallskapet vilt ropade att hon skulle) sa trycktes huvudet ner i den kletiga tartan! :) Cristian var ju saklart den skyldige. Saklart! Hipp hipp hurra!
Tack till alla er darhemma som har skrivit! Det ar jattekul att ni laser och kollar hur vi har det harborta! Jag onskar er alla en jatteskon helg! Pussar och kramar!
Gungigung
Har ligger jag a sussar i min fina hangmatta pa Cristians foraldrars bakgard. Inte den mysigaste bakgarden kanske, men det var harligt att ligga a gunga!
I torsdags akte vi med Patricia och besokte nagra indiancommunities. Forst akte vi till Cotacachi som ligger ungefar tre timmar fran Quito. Vi motte upp var native guide Luis pa ett café langs vagen, och akte sedan vidare till den forsta byn. Dar fick vi en guidad tur och fick bland annat lara oss hur de vaver mattor i totora. (Totora ar som ett storre vass.) Vi fick ocksa lara oss om en medecinvaxt som heter lechera; den har en mjolk som sags laka bland annat oroninfektioner. Nyblivna mammor graver ner sin moderkaka under den har plantan for att barnet ska bli intelligent och friskt. (Pappa du gravde ju ner min under appletradet, kan det haft nan inverkan pa min intelligens???)
Efter besoken pa de olika communities akte vi till vart hotell som i n t e var det basta vi har sett i vara dar. Vid forsta anblick sag det helt okej ut; vaxtlighet och pool, vita vaggar och allmant trevligt. Nar vi fick vart rum var det som att ga ratt i en vagg av fuktig unklukt. Efter ett tag nar vi satt pa sangen och pratade sag Johanna nagra suspekta sma, gra fula 'spindlar' som satt pa vaggen. Det var inte bara en utan vaggarna var fulla med flera generationer sma gra! Vi gick ut fran vart rum och da kom Patricia som just hade duschat tillsammans med tre kackerlackor. Sa kan det ga! Nar vi sa till i receptionen sa de att det var helt normalt, och att de brukar halla till dar. Vi fick dem iallafall att ta med en insektsspray och avlusa rummet; tyvarr forekom felhantering av produkten och intoxikering och total hjarnforgiftning var inte langt borta dagen darpa. Patricia undrade hur i hela varlden vi ska klara av djupare djungel, men assa dar ar man ju forberedd! Det har skulle ju vara ett spa-hotell!
Insektsmedelforgiftningen var inte det enda problemet; forutom att mobilen inte hade nagon signal alls befann vi oss tva timmar fran den colombianska gransen. Dessutom var vi de enda gasterna pa hotellet, och restaurangen stangde till var ara tva timmar tidigare an vad som stod pa skylten.
En parantes: hygien i koket ar A och O! Det har vi lart oss den harda vagen, eller kanske den losa.
Vi overlevde natten! Allt verkade nu som ren och harlig alpluft! Vi begav oss till Otavalo som har den storsta indianmarknaden i Ecuador. Massa roliga och farglada saker! Har prutar man hejvilt och halften av det ursprungliga priset ar inte ovanligt.
Johanna tittar pa fargglada mattor.
Pa vag hem fran Otavalo stannade vi till i Cayambe och gick balansgang pa ekvatorn.
Pa lordagen skulle vi fira Johanna som fyller ar nu pa onsdag, hipp hipp! Det gjorde vi med middag hemma hos Christian och Gaby och deras tramshund som hade trosa och scarf pa sig! Efter middagen akte vi till Lemon Tree igen, dar Johanna fick mottaga en flaska champagne uppe pa scenen i utbyte mot att hon dansade; och det gjorde hon! (Ofrivilligt, men hon offrade sig for laget.)
Flickorna: Gaby, Johanna och jag och Maribel, Cristians gulliga syster.
Cristian har frigjort sig fran sina lockar. Igar kvall akte vi in till Centro Historico for att dricka kaffe med Cristians faster och farbror och kusin. Nar vi kom fram till presidentens hus borjade de trumpeta och ut kom sjalvaste presidenten Corea med sin bastis Hugo Chavez! Wah! Vi stod jattenara och de vinkade till folkmassan och folk hejjade och hurrade. Man kan ju absolut tycka vad man vill om presidenterna och deras politik, men det var haftigt att se dem anda. Attans att vi inte hade kameran med oss just igar!
Tyvarr har jag som sagt inga bilder fran Chavez och Corea fran igar. Den enda bilden fran gardagen ar fran lunchen. Har kommer den: (Kansliga lasare varnas, bloggen kan innehalla obehagliga bilder.)
Har ser ni Halta Lottas huvud, och levern samt hennes fot.
Aphanden. Nej, det ar Lottas fot.
Veckan som gatt i bilder
Fran var biljardkvall. Jag vann i n t e, bara for att alla andra fuskade.
Pa lordag morgon akte vi upp upp over Anderna for att sen aka ner ner till djungeln.
Vi akte till ett vattenfallet la Cascada Magica i Chaco och vadade och badade.
Sa har stora blad finns det i djungeln.
Har bodde vi i El Chaco. Meningen var att vi skulle aka och gora rafting, men instruktoren hade akt till Quito nar vi kom! Jaha! Det finns val en mening med det ocksa.
Pa sondagen akte vi och badade i varma kallor i Papallacta. I bastun hade de lagt eukalyptusblad vilket gjorde oss gott! (Johanna har hosta och jag far efterslangar ibland.)
Igar var vi pa indianmarknaden igen, och det blev allt lite shopping! Jag och Johanna har varsin jattefin poncho och jag hittade ett vackert silverarmband.
Imorgon bar det av med Patricia till Otavalo och ett annat stalle som jag inte kommer ihag namnet pa, men manniskorna ska vara extra morka och vackra dar. Dar ska vi bo over pa ett spa och vi ska fa guidad tur och aka till ekolodger i sma byar i trakten. Det ska bli jatteroligt och kul att se lite annat an Quito, och att se en annu storre indianmarknad! De har sa mycket fina saker!!!
Hasta la proxima!
Djungelhelg
Puss pa er lilla familjen och vanner!
Biljetterna bokade
Igar var vi pa presskonference i borgmastarens hus angaende turistsakerhetsfragor. Det var jatteintressant, och det var roligt att se hur engagerade de ar i de fragorna. Det blev jattebra information till var marknadsplan som vi jobbar pa for Wakani. Efter motet gick vi en svang till turistinformationen for att hamta en karta. De hade jattefina grejer dar, och sarskilt en lilablarosa vaska som jag vill ha. Vill ha!
Pa eftermiddagen gick vi till en liten turistmassa pa ett hotell har i stan for jobbets rakning. For att komma in skulle man lamna in sitt visitkort for att visa att man antingen var tour operator eller hotellagare eller liknande. Vi fick klippa och klistra ihop vara visitkort, sa nu har vi alldeles egna visitkort fran Wakani, det ni! Massan var pa ett 5-stjarnigt hotell med rod sammet och hej och ha. Jennifer och Johanna stannar utanfor hotellet for att forsoka trycka in matladorna i ryggsacken, och matladorna trillar ner pa den morkroda mattan och sa halsar man oss valkomna och trycker ner hissen till oss och trycker sedan pa ratt knapp i hissen for oss. Sedan oppnas dorrarna innan vi hunnit sluta fnissa, och HOPPSAN dar var vi mitt i massan. Det fanns kaffe och personal som hallde upp det for en, och nastan personal som drack det for en ocksa! Vi borjade ga runt, och blev haffade nastan med en gang av folk som ville salja in sina grejer till oss och gora business. Efter att ha klarat av en och en halv timma planerade vi att smita darifran, men da hann en herre fore med att stoppa varsin bulle i handen pa oss. Med handerna fulla av broschyrer och cd-rom och visitkort och bulle i munnen sprang tva tjejer fram till oss och ville prata affarer. Nar jag forklarat varfor vi inte hade riktiga visitkort (annu saklart) ville hon att jag skulle skriva ner mailadressen och allt det har blev for mycket for Johanna som kokade over (anfall). Ah, tokigt var det, och sa fick vi springa in pa toaletten sa att Johanna kunde dricka upp sitt kaffe i lugn och ro.
Efter jobbet akte vi med Cris och Chris och nagra andra till en pub dar de har 3, 5 liters ol (for er som gillar det), och spelade biljard. Kul, fast jag var som vanligt kass. K A S S. Man kan inte vara bra pa allt!
Yes. Nasta anhalt blir djungeln; inte djupaste djungeln direkt men vi ska till orienten och bada i ett vattenfall imorgon med Christian och Gaby. Jihu! Cristians mamma har gjort myggmedel till oss. Hon har massa huskurer for sig. Nar jag hade hosta nar vi kom hit sa tog hon radisor och mixade dem med lime och honung. Det hjalpte!!! For stunden iaf. Det dar at jag i tre dagar; det var godare forsta dagen an tredje men jaja.
Hoppas att alla har det bra pa sina LIA-platser! Puss till er alla!
Pa bussen del 2
Tops
Batterier
Tandborstar
Plaster
Karlekssang/karamell-rap
Korkortstest
Sa har ser det ut dar vi bor. Huset ligger i en dal, och vagen dit ar serpentinartad vilket gor resan som sagt valdigt spannande.
Vi kom just hem fran gatan harutanfor dar vi atit komage och potatis och mote; det kanske inte blir min favorit har i Ecuador...men potatisen var himla god!
Pa bussen del 1
Forsta veckan:
Karameller
Soppasar
Yucachips
Sang till bandspelare
Rontgenbilder
Unversalatlas pa CD-rom
Notter
Kollibri och Shakira
Bussen till jobbet tar ungefar en timma, och det ar ett aventyr varje gang! Pa smala vagar far den fram, ibland stannar den for att ta upp nya passagerare, ibland far de hoppa pa i halvfart. Varje tur kommer det pa forsaljare pa bussen och det ar alltid lika spannande att se vad de har att erbjuda.
Idag nar vi at lunch pa jobbet (som bestod av soppa med popcorn som Cris mamma lagat till oss) sag vi en kollibri i tradgarden! Exotiskt!
I lordags kom Shakira och tittade forbi! Johanna har tagit sina forsta salsasteg och vi hade verkligen roligt! Efterat akte vi till ett stalle och at kyckling; vi var fem som delade pa en hel kycklingjavel (jag citerar Johanna) och som vi fick ata med operationsvantar! Den var sakert tre ganger sa stor som kycklingarna hemma i Sverige.
Cristian, jag, Johanna, Christian och Gaby. Christian och Gaby ar varldens goaste manniskor! De har varit med och (stolta) visat oss deras land. Pa lordag aker vi till ett stalle som heter Chako med dem.
Nu ar det dags for tva svenska toser att sova, nattinatti!
Arbetsdag
Idag borjar det pa riktigt. Klockan ar halv nio och vi ska alldeles strax ata frukost. Cristians mamma har gjort matlada till oss, och vi far med oss juice och en papaya.
En liten bild fran i lordags.
Onska lycka oss till idag!
