Vamooos!
Nuuuni, nu niii! Nu är det bara 18 dagar kvar! Jag blir helt hispig när jag tänker på det, så jag tänker inte på det, men det gör jag ändå! Ni ser; hispig! Om 18 dagar sitter vi på Barajas i Madrid och väntar på att vi ska lyfta! Förhoppningsvis sover jag också redan, eller iallafall är jag nog lite vimmelkantig av mina efterlängtade piller av vilket slag som helst, det lagliga slaget såklart.
Imorgon ska vi ta det drickbara koleravaccinet; enligt Filip och Marcus är det vedervärdigt, men alternativet är såklart ännu värre. Vi fick lära oss på Kulturarvet idag förresten att pesten som härjade vilt i Europa på medeltiden finns i Sydamerika, så det var ju kul. Som sagt, pest eller kolera.
Grattis grattis till mina två kusiner, som bestämde sig för att födas på samma dag med 7 års mellanrum; vilken precision, bra jobbat!
Jag ringde och pratade med minsta systeryster förut, hon är så gosig; lite tonårsslapp och håglös titt som utan att veta varför, men hallååå vem var inte det?! Fy vilken hemsk ålder det var, jag längtar verkligen inte tillbaka! Tänk vad skönt det hade varit om man hade vetat det man vet nu, då! Universum var väldigt litet, spegeln var väldigt stor, kompisarna har höga röster och föräldrarna fattar I N G E N T I N G. Så kan det vara för vissa, har jag hört, men JAAAG var självklart ingen jobbig tonåring, nejdå. Så. Puss på dig min fina syster.
Cristian sitter och tittar på Kyle XY, åååh som han har fastnat för denna serie som handlar om en utomjording som sover i ett badkar hos en amerikansk familj. Nyklippt och fin är han också. Mamma klippte honom ute på altanen. Det blev en tennisbollstor svart hårboll, och usch den skulle man kunna använda i en sån där "stoppa ner handen i lådan och känn på nåt äckligt"-tävling.
Nu ska jag krypa ner och läsa en mysig bok, nattinatt.
