Snabb uppdatering: Nordon
Nu ar vi pa Nordon, Tina, Clara och jag. Just nu sitter vi pa vart hostel i Rotorua, dar det luktar ruttna agg (svavel). Gottigott! Resan borjade med att vi i mandags morse tog bussen till Picton for att sedan ta farjan darifran till Wellington. I huvudstaden stannade vi tva natter, och dar utforskade vi stadens gator och torg samt gick till det beromda museet Te Papa. Efter Wellington akte vi till ett litet stalle som heter Turangi dar vi ocksa spenderade tva natter. Turangi ligger vid nationalparken Tongariro dar vi var uppe och vandrade bland vulkanerna. Tyvarr gjorde vadret sa att vi inte kunde vandra den langa turen pa atta timmar (det blaste 50-60 m/sec och regnade, aven om det sprack upp senare pa dagen). Hur som helst fick vi en jatteharlig promenad med fantastiska vyer. En av vulkanerna ar den som ar Mordor i Sagan om Ringen.
Efter Turangi fortsatte vi med bussen till Rotorua dar vi ar nu. Som sagt luktar det helt galet har, men vi kande med en gang att det fanns liv och rorelse och en energi som vi saknat pa de andra platserna vi besokt. Pa tal om energier sa var vi pa the Jade Factory idag, och jag fick med mig en symbol som heter Manaia... Han har ett fagelhuvud, manniskokropp och fiskstjart, och han beskyddar mig fran ondska.
Imorgon bar det av till Coromandel och stranderna pa ostkusten. Det blir en 6 timmars lang bussfard igen, men det ar harligt att aka buss tycker jag...vi far ju se sa mycket, och sa far jag tid till att tanka och smalta allt vi sett och varit med om.
Vi har traffat ganska mycket lustiga och trevliga manniskor pa var resa. I gar kvall nar vi stod och tittade ut over sjon har i Rotorua kom det fram en dam och fragade om hon skulle ta kort pa oss tre tillsammans. Snallt! Sedan undrade hon om vi kunde maorihistorien om on i sjon; det hade vi inte, da ropade hon pa sin man som satt 50 m ifran oss, och pa hennes komando borjade han beratta! Inte 'hej' eller 'vilka ar ni' eller nat! Det var ett trevligt par som vi stod och pratade med ett tag. Imorse hande en annan lustig grej; vi var pa vag till den bubblande leran i parken har i Rotorua, nar en man kom fram och sa 'Do you know what the doctors reckon'? That women fart more than men do! It's not a nice thing to talk about, but even the Queen does it!' Vi maste sett ut som tre fagelholkar; mannen fortsatte med sitt och vi gick darifran. Nar vi sedan forstod vad han hade sagt dog vi nastan av skratt. Det var nog resans konstigaste mote hittills!
Nu ska vi ga och ata lite kvallsmat och forbereda fardkosten infor morgondagen. Jag har hort att det ar tokigt mycket sno hemma i Sverige, mysigt!!! Hoppas att ni har det superbra i vinterlandet. Massa kramar till er alla!
Abel Tasman
Vi var med skolan i nationalparken Abel Tasman. Det var underbart. Vi började med att planera hela vistelsen på tisdagen i skolan; vi delade in oss i matgrupper och sedan handlade några av oss maten för alla dagarna. På onsdag morgon klockan sju gick bussen till Kai Teri Teri där vi som skulle paddla in i nationalparken fick hoppa på vår Waka Ama och lära oss grunderna i hur man gör och hur man behandlar maoriernas heliga kanot. Det är tydligen inte många kiwis ens som får testa på Waka Ama, så folk som kom förbi tog kort på oss.
Vattnet är det turkosaste jag sett. När vi kom fram fick vi vår medhavda lunch och vi packade in våra saker i hyddan/tälten. Det fanns såklart ingen el, men vi hade med oss pannlampor och ett helt gasolkök! Folk var så avundsjuka på våra måltider, och en dag satt det ett tyskt par med en skål nudelsoppa som de delade på... Då fick vi alla ont i hjärtat och så fick de mat av oss! :)
Mike, vår maori-lärare, lärde oss stick fighting. Maorierna använde sig av sina paddlar som vapen när de var ute med sin Waka Ama och det blev stridigheter. Det var så häftigt; Mike ropade sina order på maori och vi lärde oss att följa dem och ropa HUUUHHH! Vi utövade vår stick fighting i skymningen och i gryningen på stranden, då det inte var för varmt. Vi drog till oss ganska mycket uppmärksamhet, och en kväll bade Mike dem att komma närmare och sa att svenskar presterar ännu bättre med publik! Sant! :)
I Abel Tasman.
Stick fighting i skymningen.
Såhär såg lunchen ut den här veckan som de kallat för "Food, Art & Wine" på vårt schema. Vi har varit runt på en del vingårdar, där startfältet bjöd på Pelorus NV, Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2009, Cloudy Bay Te Koko 2006, Cloudy Bay Chardonnay 2007, Cloudy Bay Pinot Gris 2008 och Cloudy Bay Pinot Noir 2007... Ja, inte mindre än sex olika viner alltså! Det har varit ett par tuffa dagar här i Nelson/Blenheim, men alla lever och de flesta mår bra.
Nu ska jag gå och lägga mig för jag är riktigt riktigt trött... Det har varit en hektiskt vecka trots allt; jag har fått en autistisk roomie som inte riktigt kan ta hand om sin disk och så, jag har skrivit på ett huskontrakt med Anna, Sara och Märta (vi flyttar in efter semestern nu) och allt vinprovande och ostron och musslor, salt och sol...nu tycker ni synd om mig va?! :)
Imorgon ska jag och Clara och kanske Tina gå till marknaden här i Nelson, och sedan ska vi väl planera våran lilla tripp tillsammans. Vi har bestämt att vi inte ska skynda och stressa utan bara åka lugnt och stilla runt på North Island. Det blir bra.
Puss till familj och vänner hemma!
Eller både och.
Gunilla, Emil, Tina, Sara och jag åkte till Golden Bay på lördagen. Vilken mysig resa! Just nu kan jag inte namnen på alla fantastiska platser vi var på, men jag vet i alla fall att vi var på Pu Pu Springs som ska a världens klaraste vatten, Farewell Spit och Cape Farewell och vandrade över fårbebodda berg och sanddynor och badade på en av världens tio-i-topp vackraste stränder. (Enligt vem kan man ju undra, men så är det.) Vi sov i en liten stuga på stranden; ingen flashig bungalow direkt, men mysigt hade vi det! Vi fnissade som barnungar till klockan tre på natten..!
På söndagen åkte vi till Onekaka och åt på Mussels Inn, jättegod fisk och härlig stämning med liveband och allt. Den öppna elden gjorde att sandflugorna (som är tvåhundraåttiosex gånger värre än myggor) höll sig lite lugnare.
Idag var vi och badade på en strand i Kai Teri Teri. Det fanns ett parti som var jätteströmt och där åkte folk (ungefär tubing, fast utan innerslang liksom) och det gjorde vi också såklart; jättekul ända tills jag och Sara åkte in i en sten och jag skadade handen, buhuuu stackars mig! Nejdå, men det kändes lite läskigt att det inte fanns en skylt eller nåt där; barn i alla åldrar åkte ju där också.
Folk är sååå lååångsammaaa här. Verkligen! Imorse åt vi frukost på ett jättemysigt ställe, men först fick vi reda på att allt skulle kosta 15% mer för att det var public holiday, och sen tog det fruktansvärt lång tid innan vi fick frukosten... Efter ungefär 20 min fick vi våra kaffe och juice, efter ytterligare 20 min fick jag min hemmagjorda musli och yoghurt och efter en kvart till fick alla sina pannkakor! Då sa jag till att det hade ju varit roligt att få äta alla tillsammans och dricka samtidigt som man äter! "I'm not really the person to complain to, I'm from the States, so..." Ok, hon är från USA...då kan hon inte ta emot klagomål? Så sa hon "prata med dem i köket i så fall". Nepp, folk vill inte gärna göra "rätt" här eller vad man ska säga. Men men, allt var gott och vi är ju på semester så va' fasen.
Imorgon ska vi planera nästa trip med skolan; det blir till nationalparken Abel Tasman, där vi ska paddla och vandra. Jag tror vi kommer hem på fredag, och nu ska vi nog sova i tält eller vindskydd... Campartjej, nej. Fast det ska bli skoj.
Nattinatti!
