Filmmys i soffan
Trångt och mysigt!
Jag har nog lite feber och ska gå å lägga mig. Kanske läsa lite, det är gött.
Examensarbetestorka!
Eller torka kläder, som de gjorde här på ön Taquile i Titikakasjön i Peru. Vackra färger.
Min vän Annispannis har skapat en ny blogg på www.ceciliacharlotta.blogg.se där jag kan riktigt kontrollera henne i vad hon håller på med egentligen!
Nu vill jag plugga, pepp pepp!
Utsläpp
Mmm. Jag tycker att det är superbra det där, men det skulle vara intressant att veta hur stor omsättning företaget har! Vill du betala 300 kr extra eller inte när du flyger? Vill jag det? Problemet är att om det där extra pålägget bara hade funnits där så hade man sluppit fundera så mycket. När vi lämnade Ecuador och Peru skulle vi betala mellan 30 och 40 dollar i utreseskatt. Va?! Tokigt tyckte jag först, men sen när jag funderade på det tyckte jag att pengarna som staten fick in där ändå var från fickor vars ägare uppenbarligen har råd med att resa... Det är ju bra! Ehhh vad ville jag ha sagt med detta? Hmmm...jo; det är ju inte så himla kul att behöva betala extra när man redan har betalat en flygbiljett för 10.000 t.ex., men hade biljetten kostat 10.300 så hade man ju inte ens funderat på det!
Nu blir det kaffe.
Tacksamhet
Tack för att jag fick åka, se och lära.
Nu sitter jag ute i sensommarsolen och läser boken "The Good Alternative Travel Guide" av Mark Mann som jag lånade på biblioteket igår. Det står massor om kommunitärturism, vilket är jätteskönt eftersom seriösa källor alltid är bra att ha även om slutsatserna ofta är samma som ens egna. Kan ju gärna inte skriva "Källa: Jag", nä det går ju faktiskt inte. Kommunitärturism är/blir nya grejen. Gone are the days när folk åkte till andra sidan klotet för att lägga sig på en strand som lika gärna kunde vara ett solarium i Kiruna. Nu får vi tänka till lite; "Är det här etiskt okej? Vem tjänar på det här egentligen; tjejen som jobbar 20 timmar om dygnet i restauranten på resortets lyxhotell i Domenikanska Republiken, eller är ägarna egentligen européer som har tvingat bort lokalbefolkningen för att kunna breda ut sig och exploatera de milslånga stränderna, och som drar in hur mycket pengar som helst som de inte delar med sig så mycket av..?"
Så, där fick vi alla en moralkaka till lunchkaffet!
Jag är sjuk! :( Inte bra alls faktiskt, men som tur är har skolan inte börjat ännu så jag slipper missa massa viktiga grejer. Första kursen för i höst är entreprenörsskap, wahhh vad kul!
Den försvunna staden...
Det är ju iallafall tre veckor sedan vi var i Machu Picchu, men det känns som igår! Det är så fantastiskt att jag faktiskt varit där att jag nästan undrar om det här är ett fotomontage eller inte. Det är det inte! Det är första kortet med mig i den försvunna staden; första av ca 300 likadana...
Imorse åt jag frukost med Annispannis i Kungsbacka innan jag åkte in till stadsbiblioteket för att plugga. Det var trevligt, såklart. Anna ska läsa till socionom nu i höst och hon kan jättemycket om alla olika personlighetsstörningar! Kul samtalsämne, faktiskt! Jag har ingen personlighetsstörning. Inte jag heller.
Den var gammel, och dålig.
Snart ska jag ta mig tid till att träffa min gravida lillasyster! Spännande att se henne och hennes maggis!
Hemma i Sverige!
Just nu sitter jag hos Annispannis och väntar på att hon och Cristian ska komma tillbaka med film och chips och hårfärg till henne. Det blir En Shopaholics Bekännelser, yohooo! Vi läste alla de böckerna för 5-6 år sedan när vi bodde i Italien, så det är våran grej. Cristian kanske också kan uppskatta den...eller...jooo han är inte så knölig oftast.
Förövrigt har jag och Johanna börjat med examensarbetet ju, och förhoppningsvis blir vi färdiga snart också; det är vårt kortsiktiga mål! :) Har suttit och skrivit om Yunguilla nu både igår och idag, men jag känner mig inte supermotiverad. :S Dumt.
En Shopaholics Bekännelser av Sophie Kinsella.
Boken var ju skön, en feel-good med humor utan
att behöva tänka på nånting är super ibland, visst?
Såhär såg det ut i fredags! Min bästaste vän till vänster, Annispannis, och Cristian och jag på Club Social i Göteborg. Vi hade det himla trevligt, och Cristian lättade upp stämningen med att fråga om vårt sällskap fick diarré när han var på semester i somras!!! Det var det roligaste jag varit med om på länge!!! Ingen kan väl förstå hur immuna vi är mot diarréprat efter Sydamerika nu, meeen vi måste verkligen lära oss att det inte är socialt okej här! HIHI!
Nu kom Anna och Cristian tillbaka, så nu blir det slingor, sen film och chips.
Drommen!
Hej vanner och familj hemma i Sverige! Just nu sitter vi pa ett internetcafe pa centralstationen i Cusco, Peru, och vantar pa var nattbuss med destination Puno vid Titicacasjon. Igar uppfylldes min drom; vi tog oss namnligen upp till den magiska inkastaden Machu Picchu!
Peruresan borjade den 26 juli da vi tog farval av Cristians familj och vanner pa flygplatsen i Quito. Tva och en halv timmar senare var vi pa vart hostel i stadsdelen Miraflores i Lima. Vi gick ganska omgaende ut for att ata och planera var rundresa. Nar vi kom till en gata med massa restauranger och skulle bestamma oss for en blev vi pahoppade av inkastare fran samtliga stallen! Det dealades med fyra ol gratis har, atta ol gratis dar, atta ol plus vitloksbrod pa nasta stalle, fyra ol och fyra sangria och vitloksbrod: vi tar det!
Redan dagen efter vi kom fram till Lima satte vi oss pa en buss till Nasca. Vi flog over de beromda Nascalinjerna den 28 juli, vilket var superhaftigt. Vi madde tyvarr ganska illa alla fyra; planet var till for sex personer och ganska latt och vingligt! Samma kvall satte vi oss pa nattbussen till Cusco. Det tog ungefar 14 timmar men det gick riktigt bra. I Cusco la vi nagra timmar pa att hitta ett bra satt att komma till Aguas Calientes, varifran vi sedan skulle ta oss till fots upp till Machu Picchu. Det var vart modan for vi kom billigt undan i jamforelse med priset om man tar taget hela vagen. Till Aguas Calientes kom vi vid tvatiden pa dagen och det var en jattemysig liten by! Som man hor pa namnet finns dar varma kallor som vi badade i pa kvallen, med Machu Picchu-bergen i bakgrunden... Haftigt.
Dagen D, Machu Picchu-dagen, gick vi upp klockan kvart over tre for att vandra ett par timmar upp till toppen och entren till den forsvunna staden. Det var kolsvart ute saklart, men som tur var hade jag med mig min lilla sota rosa nyckelringsficklampa som jag fatt av Anna! (Du kan inte tanka dig hur mycket anvandning jag haft av den! Tack Anna!) Det var verkligen speciellt att ga upp sa tidigt och vandra i morkret. Det gar inte att beskriva bilden av de skyhoga spetsiga bregstopparna och den svarta himlen med stjarnorna som kanns sa nara pa den hojden... Otroligt. Vagen upp var inte helt latt, men med hjalp av kokablad och vatten sa nadde vi toppen i takt med att solen gjorde detsamma. Klockan sex stod vi i en ko som vaxte sig langre for var sekund, och till slut kom vi in i staden. Magiskt! (Kort kommer snart!)
Nu sitter vi som sagt i Cusco i vantan pa bussen till Puno och Titicacasjon. Troligtvis stannar vi dar i tva natter i alla fall, och det ska bli riktigt skont att ha vaskorna pa samma stalle ett tag. Snart ar resan slut for den har gangen, och det basta ar att jag inte angrar ett steg jag tagit pa hela resan! Vi har lart oss massor, bade om kulturer och folk, framtida jobb, och framforallt om oss sjalva.
Om en vecka ses vi igen! Massa kramar fran Cusco!
