Le meravigliose avventure della Paperita

Hej vanner och familj hemma i Sverige! Just nu sitter vi pa ett internetcafe pa centralstationen i Cusco, Peru, och vantar pa var nattbuss med destination Puno vid Titicacasjon. Igar uppfylldes min drom; vi tog oss namnligen upp till den magiska inkastaden Machu Picchu!

Peruresan borjade den 26 juli da vi tog farval av Cristians familj och vanner pa flygplatsen i Quito. Tva och en halv timmar senare var vi pa vart hostel i stadsdelen Miraflores i Lima. Vi gick ganska omgaende ut for att ata och planera var rundresa. Nar vi kom till en gata med massa restauranger och skulle bestamma oss for en blev vi pahoppade av inkastare fran samtliga stallen! Det dealades med fyra ol gratis har, atta ol gratis dar, atta ol plus vitloksbrod pa nasta stalle, fyra ol och fyra sangria och vitloksbrod: vi tar det!

Redan dagen efter vi kom fram till Lima satte vi oss pa en buss till Nasca. Vi flog over de beromda Nascalinjerna den 28 juli, vilket var superhaftigt. Vi madde tyvarr ganska illa alla fyra; planet var till for sex personer och ganska latt och vingligt! Samma kvall satte vi oss pa nattbussen till Cusco. Det tog ungefar 14 timmar men det gick riktigt bra. I Cusco la vi nagra timmar pa att hitta ett bra satt att komma till Aguas Calientes, varifran vi sedan skulle ta oss till fots upp till Machu Picchu. Det var vart modan for vi kom billigt undan i jamforelse med priset om man tar taget hela vagen. Till Aguas Calientes kom vi vid tvatiden pa dagen och det var en jattemysig liten by! Som man hor pa namnet finns dar varma kallor som vi badade i pa kvallen, med Machu Picchu-bergen i bakgrunden... Haftigt.

Dagen D, Machu Picchu-dagen, gick vi upp klockan kvart over tre for att vandra ett par timmar upp till toppen och entren till den forsvunna staden. Det var kolsvart ute saklart, men som tur var hade jag med mig min lilla sota rosa nyckelringsficklampa som jag fatt av Anna! (Du kan inte tanka dig hur mycket anvandning jag haft av den! Tack Anna!) Det var verkligen speciellt att ga upp sa tidigt och vandra i morkret. Det gar inte att beskriva bilden av de skyhoga spetsiga bregstopparna och den svarta himlen med stjarnorna som kanns sa nara pa den hojden... Otroligt. Vagen upp var inte helt latt, men med hjalp av kokablad och vatten sa nadde vi toppen i takt med att solen gjorde detsamma. Klockan sex stod vi i en ko som vaxte sig langre for var sekund, och till slut kom vi in i staden. Magiskt! (Kort kommer snart!)

Nu sitter vi som sagt i Cusco i vantan pa bussen till Puno och Titicacasjon. Troligtvis stannar vi dar i tva natter i alla fall, och det ska bli riktigt skont att ha vaskorna pa samma stalle ett tag. Snart ar resan slut for den har gangen, och det basta ar att jag inte angrar ett steg jag tagit pa hela resan! Vi har lart oss massor, bade om kulturer och folk, framtida jobb, och framforallt om oss sjalva.

Om en vecka ses vi igen! Massa kramar fran Cusco!