Le meravigliose avventure della Paperita

...kvarstar tills vi aker till República Domenicana. Igar var vi och hamtade vara vouchers, och da berattade den trevliga tjejen att det kanske blir en extradag! Waaahhh! Det hade ju varit jattebra! TACK!

Idag nar vi var pa jobbet ringde det en kille fran Kemtours och berattade att vi far en vecka!

E n v e c k a !!!
Jag och Johanna holl pa att svimma! Vi kan fortfarande inte fatta att det ar sant!



Vi ska alltsa aka till Punta Cana och bo pa femstjarniga hotell i en hel vecka! Hotellet ovanfor ska vi bo pa forst, och efter tre dagar blir det forflyttning till ett annat femstjarnigt. Jag har aldrig bott pa nagot all-inclusive, och kommer kanske aldrig nansin mer att gora det! Johanna har fatt tillfalliga koncentrationssvarigheter, och i skrivande stund sitter hon pa sangkanten och packar - redan!

Var resvag till jobbet (fran det ena till det andra) ar som ett tv-spel. Det finns diverse hinder vi maste ta oss forbi varje dag. Det forsta ar hur vi ska hoppa pa bussen i farten, och det andra ar hur vi ska komma av bussen i farten. (Det finns inga riktiga hallplatser har, och ar det for fa som vantar sa lonar det sig inte att stanna och da ar det synd for den som star dar!) Nasta hinder ar hur vi ska ta oss over gatan for att byta buss. Bussen som hamtar upp oss dar ar inte privat och maste alltsa stanna hur fa som an star och vantar. Oftast ar bussen smockfull, och nar vi ska av brukar vi fa armbaga oss av. Nar vi kommit av den bussen ar det inte mkt kvar av vagen till jobbet, men dock den tuffaste biten. Over den smala trottoarkanten dinglar en avknipsad elkabel; den ska vi se upp for. Nasta hinder ar en hard kurva som skymmer vagen och alltsa bilarna som kommer fran vanste anda tills det ar for sent. Val over den gatan kommer ett stort hus med en laskig och aggressiv schafer som kastar sig mot stangslet. Sen ar det en massa skrikiga skolungar och sedan ar vi framme!!!

Igar var det dessutom Johannas fodelsedag! Det firades ju saklart, och nar stackarn skulle bita i tartan (som sallskapet vilt ropade att hon skulle) sa trycktes huvudet ner i den kletiga tartan! :) Cristian var ju saklart den skyldige. Saklart! Hipp hipp hurra!

Tack till alla er darhemma som har skrivit! Det ar jattekul att ni laser och kollar hur vi har det harborta! Jag onskar er alla en jatteskon helg! Pussar och kramar!