Le meravigliose avventure della Paperita

Har ligger jag a sussar i min fina hangmatta pa Cristians foraldrars bakgard. Inte den mysigaste bakgarden kanske, men det var harligt att ligga a gunga!

I torsdags akte vi med Patricia och besokte nagra indiancommunities. Forst akte vi till Cotacachi som ligger ungefar tre timmar fran Quito. Vi motte upp var native guide Luis pa ett café langs vagen, och akte sedan vidare till den forsta byn. Dar fick vi en guidad tur och fick bland annat lara oss hur de vaver mattor i totora. (Totora ar som ett storre vass.) Vi fick ocksa lara oss om en medecinvaxt som heter lechera; den har en mjolk som sags laka bland annat oroninfektioner. Nyblivna mammor graver ner sin moderkaka under den har plantan for att barnet ska bli intelligent och friskt. (Pappa du gravde ju ner min under appletradet, kan det haft nan inverkan pa min intelligens???)



Efter besoken pa de olika communities akte vi till vart hotell som i n t e var det basta vi har sett i vara dar. Vid forsta anblick sag det helt okej ut; vaxtlighet och pool, vita vaggar och allmant trevligt. Nar vi fick vart rum var det som att ga ratt i en vagg av fuktig unklukt. Efter ett tag nar vi satt pa sangen och pratade sag Johanna nagra suspekta sma, gra fula 'spindlar' som satt pa vaggen. Det var inte bara en utan vaggarna var fulla med flera generationer sma gra! Vi gick ut fran vart rum och da kom Patricia som just hade duschat tillsammans med tre kackerlackor. Sa kan det ga! Nar vi sa till i receptionen sa de att det var helt normalt, och att de brukar halla till dar. Vi fick dem iallafall att ta med en insektsspray och avlusa rummet; tyvarr forekom felhantering av produkten och intoxikering och total hjarnforgiftning var inte langt borta dagen darpa. Patricia undrade hur i hela varlden vi ska klara av djupare djungel, men assa dar ar man ju forberedd! Det har skulle ju vara ett spa-hotell!

Insektsmedelforgiftningen var inte det enda problemet; forutom att mobilen inte hade nagon signal alls befann vi oss tva timmar fran den colombianska gransen. Dessutom var vi de enda gasterna pa hotellet, och restaurangen stangde till var ara tva timmar tidigare an vad som stod pa skylten.

En parantes: hygien i koket ar A och O! Det har vi lart oss den harda vagen, eller kanske den losa.

Vi overlevde natten! Allt verkade nu som ren och harlig alpluft! Vi begav oss till Otavalo som har den storsta indianmarknaden i Ecuador. Massa roliga och farglada saker! Har prutar man hejvilt och halften av det ursprungliga priset ar inte ovanligt.




Johanna tittar pa fargglada mattor.



Pa vag hem fran Otavalo stannade vi till i Cayambe och gick balansgang pa ekvatorn.

Pa lordagen skulle vi fira Johanna som fyller ar nu pa onsdag, hipp hipp! Det gjorde vi med middag hemma hos Christian och Gaby och deras tramshund som hade trosa och scarf pa sig! Efter middagen akte vi till Lemon Tree igen, dar Johanna fick mottaga en flaska champagne uppe pa scenen i utbyte mot att hon dansade; och det gjorde hon! (Ofrivilligt, men hon offrade sig for laget.)



Flickorna: Gaby, Johanna och jag och Maribel, Cristians gulliga syster.

Cristian har frigjort sig fran sina lockar.

Igar kvall akte vi in till Centro Historico for att dricka kaffe med Cristians faster och farbror och kusin. Nar vi kom fram till presidentens hus borjade de trumpeta och ut kom sjalvaste presidenten Corea med sin bastis Hugo Chavez! Wah! Vi stod jattenara och de vinkade till folkmassan och folk hejjade och hurrade. Man kan ju absolut tycka vad man vill om presidenterna och deras politik, men det var haftigt att se dem anda. Attans att vi inte hade kameran med oss just igar!

Tyvarr har jag som sagt inga bilder fran Chavez och Corea fran igar. Den enda bilden fran gardagen ar fran lunchen. Har kommer den: (Kansliga lasare varnas, bloggen kan innehalla obehagliga bilder.)



Har ser ni Halta Lottas huvud, och levern samt hennes fot.



Aphanden. Nej, det ar Lottas fot.