Nu minsann, nu vänder det!
Hallååå jag är hungrig! Ja, jättehungrig, men vi har inte så mycket mat hemma. Dumt. Pengarna har inte kommit än heller, vilket också är lite dumt. Det fina är att Cristian nu faktiskt ska få studiemedel, wohooo! Det ni! För vi har levt två vuxna människor på ett studiemedel i över ett år! Nästan två, japp så är det faktiskt när jag tänker efter...
Varför då egentligen? Jo för Cristian är inte svensk medborgare, vilket jag är helt med på. Han har uppehållstillstånd, permanent tillochmed eftersom vi har varit tillsammans i snart 6 år och bott tillsammans i Italien 2 år. Så det är superbra, inte ens i Italien hade han permanent uppehållstillstånd utan fick söka nytt varje år. (Segt!)
Hur som helst så har han pluggat svenska och är färdig med SFI; nu läser han svenska som andraspråk, samhällskunskap, matte och engelska. Bra va? Å nu ska han alltså äntligen få studiemedel, wohooo! Fatta våran lättnad!
I två år har vi delat på 7000 kr i månaden, å vår lägenhet kostar ca. 3000/mån. Det går faktiskt, och vi har väl inte klagat mer än nödvändigt...bara då och då som till exempel de gångerna Cristian har försökt få jobb och på hela tre jobb blivit lurad på lönen... Tillexempel har nattklubben på ett visst ställe i Mariestad fortfarande inte betalat det som de ska för att han jobbade där i vintras. När vi gick till arbetsförmedlingen här i Lidköping så sa handledaren som lösning på problemet att "Cristian får söka jobb hos seriösa arbetsgivare"! (Varför hade vi inte tänkt på deeet?!) Å då är det så här mina damer och herrar, att jobben hittade han på www.ams.se!
Men; det är svårt att få jobb just nu. För alla. Å jag tror inte att vi har blivit särskilt utsatta för att Cristian är ecuadorian, eller något i den stilen, nej; bara att vi har haft lite otur. En prövning, ohyes det har varit en prövning, som vi har tagit oss igenom braaa!!! 
Lemon Tree i Quito.
