Jag har en palm och jordgubbar utanför mitt sovrumsfönster.
Det har alltså flyttat in två gamla kulturturismare i lilla tvåan som jag bebor. De får tydligen bara stanna i 10 dagar för sedan ska det flytta in en kiwi.
Imorse var jag på military fitness som Helena och Frida ledde. Det var kanske det jobbigaste jag gjort i mitt liv!!! Klockan kvart i åtta stod vi i träningskläder utanför huset och väntade på instruktioner. Först sprang vi ner till parken, och en regel är att varje gång man ser en hund ska man stanna och göra tio upphopp! Om man mot förmodan skulle vilja vila sig så är det tillåtna "viloläget" när man ställer sig med armarna på marken, raka ben och tårna i marken. I parken fick vi göra lite övningar, sedan skulle vi upp till Centre of New Zealand, som ligger uppe på ett berg... Vi fick springa, varvat med utfall och "ankgång". Det var så joooooooooooooooooooooobbigggttt, men jag överlevde och kom hem...
I ett av studentfönstrerna såg vi två killar som stod upp och böjde sig ner med ansiktet åt samma håll: Åh två till som motionerar! sa Sara. Nej Sara, de ber. Jaha. (Eller så gör de "huvud-axlar-knä-å-tå".)
Åt frukost ensam; mina roomies gillar att sova på morgonen. Klockan tio i tio promenerade jag till skolan med en kaffekopp och anteckningsblock i handen. Idag fick vi ett litet förhör på det vi hade pratat om igår, alltså lite geografi och fakta om landet. Sedan fick vi ta reda på massa statistik på en databas som ligger under the Ministery of Tourism; nyttigt att kunna om man ska jobba med marknadsföring av turism.
Jag ser många likheter mellan NZ och Ecuador faktiskt. Nya Zeelands slogan eller pay-off är "100% pure New Zealand", vilket tydligen upprör eftersom de inte alls är bra på källsortering och miljötänkande. Ecuadors pay-off är "Life at its purest", upprör kanske inte så många... Båda länderna säljer sin natur med äventyrsturism och eco-turism och sånt.
Efter skolan strosade vi ner på stan, tog en ice mocha på ett café och hade det bra. Det tar ca 40 min att gå till stranden, men hamnen ligger betydligt närmare. När vi var på stranden här om dagen med Mike (vår Maori-lärare) berättade han att förr kom stora fiskar såsom hajar in nära stranden eftersom köttfabriken som ligger där slängde övervblivet kött direkt i havet. Nu får de inte göra det mer, så de allra största fiskarna kommer tydligen inte. Jag frågade hur stora firrar man kan träffa på där nuförtiden: stingrockor och späckhuggare. Mindre hajar. JAHA! Är inte späckhuggare farliga för människan? Nej, men man ska inte klämma sig in mellan mamman och hennes unge. DET ska jag försöka lägga på minnet!
Det verkar som att du har det härligt! Här är både jag och Wilmer förkylda, men tacka vet jag nässug! ;)
Den 6/2 ska Wilmer döpas, tråkigt att du inte kunde vara med då hörrö, eller du kanske kan ta ledigt?? ;)
Bada INTE med en späckhuggarbebis nu då. Jag hade nog inte vågat bada alls !
PÖSS FRÅN OSS
